torsdag 11 oktober 2012

SkrivPuff: Om något imponerande.

Först vågar de knappt komma in i salen. De vill sitta i mammas eller pappas knä och vill inte vara med på samlingen. Att springa omkring och jaga de andra är verkligen inte något de tänker ställa upp på. Än mindre gå banan runt om inte föräldern följer med som ett klister.

Men sedan händer något. De räcker upp handen i ringen när namnet ropas upp. De springer lite försiktig och jagar eller jagas av kompisarna. De hoppar, skuttar, klättrar, gör kullerbyttor, går balansgång och övar på att stå på händer. Och ler och skrattar och tycker det är spännande att "Gå på björnjakt".

Det är mäkta imponerande när de där blyga och försiktiga barnen en vacker dag ger mig allt sitt förtroende och är med en hel träning utan att ens tänka på mamma och pappa. De litar på mig så till den grad att de till och med törs prova nya våghalsiga övningar.

Att kliva utanför sin bekvämlighetszon är sannerligen imponerande. Och bör alltid uppmuntras.


3 kommentarer:

  1. Det måste vara så att de försiktiga barnen får förtroende för dig, känner trygghet. Det är imponerande.

    SvaraRadera