onsdag 4 september 2013

Kan man omskolas till morgonmänniska?

Åh, vad jag älskar mitt gym!

Det blev någon timme extra på jobbet i dag för att få skrivro. Det är så skönt att sitta där när lugnet lagt sig, inga telefoner ringer och mailboxen står relativt stilla. Sedan var jag glad att jag skulle cykla hem, då halva Avenyn stod stilla på grund av vägarbete och även något slags demonstrationståg ("NEJ TILL NATO!" skreks det). Hade inte riktigt bråttom, så jag cyklade förbi min vackra balett och sa hej och fick en fin stund med fint folk.

Sedan tog jag mig i kragen och tog mig iväg till gymmet. Jag har halkat efter senaste veckan. Men i kväll var jag igång. Rätt kort och halvintensivt, men ändå – bara att kliva in på mitt gym gör mig lycklig i själen. 

Tänk om jag en dag skulle kunna bli en sån där morgonpigg person som skulle kunna morgonträna. Svettas och kötta lite innan jobbet. Så mycket gladare jag skulle vara resten av dagen då. Men jag vet liksom inte hur det skulle gå till, när jag varje morgon vaknar med känslan av att bara vilja kväva mig själv med kudden. 

Klurar lite på den. Dricker upp mitt te. Och om några minuter somnar jag nog riktigt, riktigt bra.

Team Green. Kvällens tema?

1 kommentar:

  1. Ja vad glad man kan bli av de där värdefulla gympassen, även om de är korta!

    SvaraRadera