"It doesn't matter where you go, just go!"

I veckan har vi haft fint besök på kontoret. Australien, Nya Zeeland och USA. Och jag måste erkänna att det kliar i hela kroppen. Jag vill åka till alla dessa spännande platser och uppleva precis allt som våra långväga gäster har pratat om. Och då slår det mig att jag är så lyckligt lottad som faktiskt får jobba med just detta. Att jag får hålla lite av min utlandsvistelse vid liv genom att dagligen ha kontakt med liv utanför landets gränser – mer eller mindre direkt. 

Måndagar som är extra måndagiga. Stress innan deadlines. Övermäktiga to-do-lists. Sånt går ändå att leva med, när det kommer till de arbetsdagarna då jag får träffa intressanta människor från skolor världen över, och nyfikna, blivande studenter, som har världen framför sina fötter. Jag tänker att jag fortfarande inkluderar mig själv lite i den sista skalan. Skolböckerna ligger aldrig helt på hyllan. Man vet ju aldrig. Och man blir aldrig för gammal för att utforska världen och lära sig nytt.

Det man vet är att man är så otroligt glad att man gjorde det. Att jag inte tvekade en sekund den där dagen jag bestämde mig för att åka till USA och plugga ett år. Jag kan inte riktigt tänka hur min vardag i dag hade sett ut om jag inte hade åkt. För det första hade jag inte haft de där allra bästa vännerna som är bland de roligaste jag känner. Bara det är ju något att vara överlycklig över.

Jag kan rabbla i all evighet. Läs bloggen jag skrev over seas, så får du en känsla för vad jag var med om under mitt år i USA:s magiska huvudstad. Och precis som alla våra långväga gäster i kväll sa till gruppen nyfikna, ressugna, äventyrslystna människor: det spelar ingen roll vart du åker, hur du åker, när du åker – men åk!

Jag säger bara det: ÅK!