Just i år känns det som om det vore en examen, låt mig förklara varför.
Just i dag tänker jag på en dag som måste ha ägt rum för ganska precis ett år sedan. Jag minns inte exakt datum, men det var någon av årets allra första dagar och det var årets värsta dag. Dagen för återresa efter hemresa till jul. Jag avskyr den dagen. Och särskilt just då.
Det var egentligen inte 2015 som var det dåliga året, även om det innehållit många, långa, tunga timmar. Det var egentligen 2014 som var det dåliga året, då allt la sig på hög och till slut exploderade.
Just den där dagen, en av de första under 2015, kom all press och stress och ångest och oro upp och ut för första gången på allvar. Jag har aldrig gråtit så mycket, hysteriskt varvat med utmattat, under en och samma dag. Mellan snyft och snor förstod jag att det kanske inte stod rätt till.
Jag vankade av och an i mina föräldrars sovrum. Hade min äldsta bror i luren och hans vanligtvis ironiska ton var lagd åt sidan. Nu sa han åt mig på skarpen. Nu tyckte han det var dags att ta tag i problemet. Och jag minns vad han sa när jag försökte förklara allt jag behövde göra och allt jag måste prestera och prioritera.
”Okej, nu har du testat det. Nu testar du något annat i år. Kom hem oftare. Tänk på dig själv. Så utvärderar vi om ett år och ser hur det har varit.”
Jag har varit hemma och hälsat på mer än något annat år. Har slutat säga ja till allt. Har börjat tänka efter. Har släppt taget om oro, har släppt in människor nära. Har insett att gammal är väl kanske ändå äldst, för käre bror, när jag utvärderar 2015 blev det bättre än jag alls vågade tänka.
Det är en av årets första dagar. År 2016, vad det nu egentligen skulle spela för roll. Jag har packat min väska och i eftermiddag åker jag tillbaka efter en lång julledighet. Det känns i hjärtat, som alltid, men den här gången vet jag att det går över och jag vet att det blir bra.
Om jag ska utvärdera 2015 års taktik ger jag den två tummar upp och fortsatt förtroende. Gott nytt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar