Bara lite tulpaner som saknas.

Enligt reglerna får man ju faktiskt vänta till tjugondag Knut innan julen bör städas ut, men jag har blivit som mamma. När alla lämnar föräldrahemmet för att återgå till vardagen vill hon ta ner de rutiga gardinerna och plocka bort pyntet från tallen, oftast en vecka innan Knut säger ut. På den tiden jag fortfarande bodde hemma förstod jag inte varför hon hade så bråttom, men nu verkar hennes resonemang helt rimligt.

När jag var liten ville jag suga på julkaramellen så länge jag bara kunde. Det vill jag förvisso även i dag, men vemodet tar över, när jag vet att allt det riktiga är över. Hur mysigt det än är med julstjärna och tomtar blir de bara en del av ett ältande när december slår över till januari och julledigt återgår till vardag.

Handlingskraft har inte direkt varit mitt signum senaste veckan, men i går tog jag den energi jag hade och städade bort allt julpynt. Gamla lampor på nya ställen, lyktor i andra kombinationer, favoritgardiner som flyttas runt bland fönster. Nu finns en ny känsla av mys här hemma. Det enda som saknas är en redig bukett tulpaner.

På sjukfronten annars intet nytt. Jag hade en ambition att gå till jobbet i morse, men när klockan ringde efter en natt där jag vaknat en gång i timmen på grund av hosta, sprängde huvudet och jag undrade om jag hade feber. En vilodag till då. Men nu har jag bestämt mig för att jag är frisk. Det är så mycket roligt i vardagen som väntar. Som att gå ut och köpa tulpaner, till exempel.