måndag 10 september 2012

Vardagsrummet: sånt jag gör om dagarna.

Pluspoäng till spontant sconesbak och temaraton en söndagskväll när hösten påminner om sitt intåg. Minuspoäng till hosta som efter en dryg vecka bara blivit ännu värre och generar kräkreflex och blodsmak.

Jag mår så otroligt, oförskämt bra när jag är i sällskap av goda vänner och bara är. Ser på film,  äter amerikanskt godis och pratar om livet då, livet nu och livet sen. Eller får bjuda in till nybakta scones och te i en lägenhet där jag maxar upp mysfaktorn till hundra med värmeljus i varenda vrå. Och sen bara tjöta. Vara och trivas och dricka te. 

Jag blir så otroligt, oförskämt lycklig när jag kliver i ett par träningsskor, kliver in på ett gym eller ställer mig i en danssal. Får svettas och kriga och kämpa och ta i. Det gör mig så levande att ta ut mig till punkten då jag nästan känner mig död. Men nu kan jag inte göra det och det gör att jag dör. Inifrån och ut.

Jag lovar (nästan på hedersord) att aldrig mer springa en mil fastän jag har ont i halsen. Nu vågar jag knappt promenera till affären då det ger mig blodsmak i munnen och jag hör skräckhistorier om hjärtan som slutar slå och hjärnhinneinflammationer och annat otrevligt eka i mitt huvud. Jag lovar att bara träna på att bli frisk nu. För jag dör faktiskt om jag inte får träna på riktigt snart. 

Tills dess får umgänget och te och mysfaktor duga som god krydda i livet. Inte för att det är dåligt, men ni vet – träning...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar