tisdag 11 september 2012

Det är sällskapet som gör det.

Vad jag älskar att omge mig med positiva och entusiastiska människor!

I eftermiddag mötte jag upp med de två otroligt gulliga tjejerna som ska vara mina hjälpledare när jag nu går in i gymnastikhallen igen. De var peppade, sprudlande glada och fulla av energi. Sedan jag bestämde mig i våras för att börja med gymnastik igen har jag hoppat och studsat inombords bara vid tanken och att nu få dra igång den här hösten tillsammans med två energiknippen känns bara ännu mer inspirerande.

Vi pratade gymnastik, vad man kan förvänta sig av att leda en barngrupp och vad jag tänker att vi ska ha för allmänna mål med terminen. Och som om inte den trevliga stämningen var nog, så fick jag även ett fint startpaket levererat från föreningen. En pärm och allt! Jag känner mig redan så himla hemma. Åh, gymnastiken, du har fattats mig.

Senare styrde jag cykeln till en mingelkväll där jag berättade och svarade på frågor om hur det var att plugga och jobba i Washington, DC. Samma sak där, positiva och trevliga människor och jag trivdes järnet. "Alla vi på kontoret har följt din blogg och du skriver så himla bra", välkomnades jag med och det är klart att jag blev glad.

Den här härliga känslan ska jag ta med mig resten av veckan. Och du, jag delar gärna med mig.


2 kommentarer: