#skrivterapi

Vissa dagar är skrivandet det enda som bringar ordning i kaoset. I kombination med yogaliknande träning tror jag att det kan vara ett vinnande koncept för att hitta lite balans i den svajande tillvaron jag försatt mig i för tillfället. Eller – skrivande har oavsett tillstånd alltid varit en del av min vardag. På olika sätt och olika mycket.

Jag tänker mycket. Det gör kanske alla. Jag vet inte – men jag tänker i alla fall mycket. Däremot säger jag inte särskilt mycket av vad jag tänker på. Det blir lätt så när man bor själv. Vem ska man säga något till när man är ensam? Tänket hopar sig lätt och då måste det skrivas ner.

Olika tankar behöver olika skrivande behöver olika format behöver olika hjälpmedel.

Min MacBook Pro – när det är många tankar som snabbt behöver få forsa ut. Jag öppnar Word, ställer in skrivläge och låter det rasa. I går kom nästan 4 000 ord av bara farten. Jag läser dem väldigt sällan när jag skrivit dem. Jag vill inte alltid veta.

Cowbird – när tankarna är på engelska och inte går att översätta. Ja, det händer ibland. Tydligen pratar jag i sömnen på engelska, det sa pappa efter att ha övernattat här några nätter. Att skriva på engelska är ibland mer förlösande än att skriva på svenska.

Twitter – när nonsens i kort format bara behöver få släppas fritt. Jag twittrar, jag kvittrar. Inget mer med det. Det är bara ord som vill flyga. @malinbergstroem

Fågelboken från Norrland – bara för känslor, vilka känslor som helst, och ny för i år. Tankar om nuet och allt som snurrar. Det som ingen får veta, men som jag själv en dag kanske ändå måste läsa och läsa upp för att gå vidare.

Den gröna, "My Big Book of Brilliance" – där det bara får stå positiva ord och pepp. På riktigt. Jag har inte skrivit en enda dålig tanke där. Bara sådant jag drömmer om, ser fram emot, sådant som kan hjälpa mig på vägen. Planer och genidrag.

Boken med olika resmål – ja, den är full av det ena och det andra. Träningsplaneringar för kidsen, ledarutbildning, blogguppslag, jobbtankar, reseskildringar. Lite ditt och datt från flera år tillbaka.

Lilla rosa – en bok för träningstankar. Mest som en påminnelse om att jag faktiskt aldrig är mer än ett träningspass ifrån ett, om inte alla gånger bra, så i alla fall lite bättre humör.

Och så skriver jag ibland anteckningar i min telefon, på lösa pappersblad, på post-its eller vad som finns nära till hands. Ja just det, den här bloggen också. Som till en början skulle försöka hållas inom vissa ramar, men sedan bara ballade ur och blev ännu ett skrivarforum för allt tänk. Sånt som jag tänker att någon, någonstans, kanske, möjligen, eventuellt får ut något av att läsa.

Jag vet inte, men jag får i alla fall ut det jag tänker på.