söndag 18 januari 2015

Dålig på att vara dålig, redig som jag ska vara.

I torsdags cyklade jag hem från jobbet när jag normalt sett skulle ha gått på lunch. I fredags var jag inte där alls. Och i morgon ska jag inte heller gå dit. För att det är bestämt så. För att jag just nu inte kan sätta ihop ett plus ett. För att inte tala om två plus två. När det kommer till tre plus tre är det så mycket så jag bara måste blunda. Det känns så sjukt dåligt.

Och jag är dålig på att vara dålig.

Jag har en teori om livet att en redig kvinna klarar sig själv. Det kan låta något osympatiskt, men jag har länge och i många sammanhang också delat upp människor i två ganska tydliga kategorier: de som bryter ihop och de som biter ihop. De svaga och de starka. I min redighet och duktighet har jag alltid sett att jag tillhört kategori två. Men nu kan jag inte ens gå till mitt jobb som vanligt. Det är ungefär så oredigt det kan bli.

Jag har flytit över till den svaga sidan och hur mycket jag än biter så håller jag inte ihop. Jag brottas med mig själv konstant och svänger mellan tanken på att bara fortsätta bita och köra på och insikten att jag inte kan göra det längre. Aldrig i mitt liv har jag pratat så mycket om hur jag mår och med utvalda i min närhet också börjat vara riktigt, riktigt ärlig. Jag känner mig tjatig som redogör känslor, men får mothugg när jag säger "äh, det ordnar sig".

Mitt i oredan är jag tacksam för det mothugget. Det blir på något sätt verklighetskollen och bollplanket som bekräftar att det inte är normalt beteende att hålla på som jag gör. Dessutom ger det mig en och annan insikt. Kanske är det så att en redig kvinna ser till att erkänna när hon är svag, och kanske är just det egentligen det riktigt starka hon kan göra när allting brakar ihop.

Så har mitt 2015 börjat. Ett riktigt bottennapp. Men något i mig vill ändå tro att det då bara kan bli bättre. På något sätt. Med någons hjälp. När redigheten lyssnat på det rationella och lagt stoltheten åt sidan. Det som måste göras och det som måste göras nu. För vad det hela går ut på och handlar om just nu är att jag vill kunna cykla fram och tillbaka till jobbet precis som vanligt. Med samma bestämdhet som normalt sett brukar vara jag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar