Jag talar inte om världsnyheter eller något som skulle vara av intresse för resten av världen. Jag talar om mina egna dagar och min egen inställning till vad som räknas. Vad som känns viktigt att komma ihåg.
Varenda steg, varenda tanke, varenda med- och motgång kändes relevant att dokumentera när jag var overseas. Här är det som om det inte riktigt spelar någon roll. Och så är det ju egentligen inte. Allt är en konstruktion i mitt huvud, och kanske kommer det någonstans från hjärtat. Jag vet inte.
Jag tror alltid att jag en dag ska landa i ett bekvämlighetstillstånd där allt faller på plats. Men exakt hur det skulle gå till har jag egentligen ingen aning om. Vad som skulle falla och vad platsen skulle vara vet jag inte heller. Och när jag för en enda sekund tänker på äventyret får jag panik och vill bara iväg.
Men Göteborg är bra. Så himla bra. Nästan DC-bra. Jag ska inte glömma bort det. Jag lovar och svär. Och jag ska bli bättre på att räkna dagarna här också. För min egen skull. För att det mesta faktiskt betyder något hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar