Det finaste med att fylla år är att många vänner världen över skickar en liten extra tanke just då. Det är trevligt. Givetvis för att det egna egot gillar att få uppskattning, men också för att hjärtat förstår hur stort det kan vara och hur många fina människor som får plats däri. När någon för fram ett grattis kan det slå mig att just den personen är ju faktiskt briljant – vilken lyx att få ett grattis därifrån.
Och så får man ordna kalas. Bara det är värt att hurra för. Tidigare i sommar, när min bror fyllde 40, stod jag och hans yngste son, snart 7, och dekorerade tårtan (more is more körde vi efter, om någon undrar). Medan vi noga placerade de 40 tårtljusen och sprinklade på så mycket strössel vi bara kunde, sa brorsonen till mig att han verkligen gillar när någon i familjen fyller år. Det är till och med bättre än julafton, konstaterade han. Han kunde inte riktigt förklara varför, men mycket hade nog att göra med att man får pyssla och fixa för någon annan, kom han fram till efter lite funderande.
Och det är nog just det som är så magiskt med en födelsedag. Just den dagen riktar man all sin kärlek åt en speciell person. Man får fixa och pyssla och överraska. Och har man turen att få fylla år på en söndag, kan man lyckas få bjuda hem några riktigt fina vänner och dricka mimosa till en sockerchockad Sunday brunch. Det gjorde i alla fall jag på min 27-årsdag.
En 27-årsdag som var så där helt perfekt. Så, så att jag tänkte: nu är det precis som det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar