tisdag 13 augusti 2013

Det här med sport...

Sport. Det är ungefär samma sak som idrott. Ja, det lärde jag mig en gång av en mycket kompetent och pedagogisk lärare, när jag läste på Handels i Göteborg. Fast ja, det är ju en annan historia.

Det jag tänkte på nu, var det här med sport och idrott och hur det så enormt mycket spelar på mina känslosträngar. Alltid. På alla sätt. Jag slog alldeles nyss på Sommar i P1 med Lars Lagerbäck, ja, ni vet han som sägs vara så sjukt tråkig och går i joggingoverall när alla andra har kostym.

Lasse är kanske inte Sveriges festligaste, men intressant ändå. Just för att han håller på med idrott. Hans Sommarprogram var stundom lite torrt, men när han berättade om starka matchminnen och redogjorde kring sin ledarfilosofi var då inte mina ögon torra längre.

Jag kan tycka att mycket är bra och roligt och festligt och kul, men inget berör så djupt i själen som ett idrottsevenemang – av vilket slag som helst egentligen. Gymnastiken är sedan bäbisålder alltid närmast hjärtat, och jag gråter så jag hulkar varje gång jag ser klippet när USA:s damer tar lagguld i OS 2012, men även friidrott, fotboll och diverse andra bollsporter gör mig blödig.

Det är något med lagkänslan, kämparandan, envisheten och det där med segerns sötma. Man kanske inte vinner alla matcher, tar medalj i alla tävlingar, men man klättrar garanterat på sin egen stege. Och på vägen hoppar man över hinder, lär känna sina medtävlare på djupet och lära känna sig själv i både med- och motgång. Det är något magiskt över det. Jag vet inte om man måste vara eller ha varit utövare för att förstå, men jag är i alla fall glad att jag alltid fått vara en del av ett lag.

Snart drar terminen igång för mitt nya lag. 30 stjärnor som har hittat rakt in i mitt hjärta. Tänk om man kunde hålla på med sin sport hela dagarna. För det är ju ingen hemlighet att jag älskar att gå omkring i joggingoverall.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar