Undervisning som underhåller och håller.

"Det har hänt något fantastiskt och vi är så lyckliga. Ni vet bara inte om det än. Men ni ska veta att det här är en briljant plats att vara på. Ibland landar stora händelser bara på våra skrivbord och det som är lokala nyheter är sådant som berör hela landet."

Den överlägset bästa läraren jag någonsin haft började en journalistiklektion med dessa ord och som den storyteller han är levererade han också det han lade fram i sin "lead" - en fantastiskt lektion.

Det fantastiska som landat på vårt bord var fallet Herman Cain - en av republikanernas mest chockerande presidentkandidater som nu hamnat i rejält blåsväder. Utan läroböcker, PowerPoints eller andra hjälpmedel fick vi en vandring genom USA:s historia från Lincoln till i dag och växlade mellan reporterhatten och PR-glasögonen.

Två timmar flög bort i vad som kändes som sagoberättande och jag blev så upprymd av känslan av att verkligen lära mig något och förstå hur allt hänger ihop - historia, samhälle, journalistik, PR. Sällan har jag lärt mig så mycket på så kort tid. Utan press. Utan betygshets.

Undervisning bör vara underhållande och levande. Det är det som håller i längden. Och det det är väl det vi är ute efter - kunskap att ta med oss resten av livet.