En knuff i rätt riktning

Okej, jag har tänkt på det här rätt länge. Jag saknar att skriva. Det är fler saker jag saknar i vardagen just nu, yoga och springa och läsa böcker till exempel, men jag har funderat och kommit fram till att en återgång till skrivandet nog har allra lägst tröskel. Jag skriver ibland i mitt huvud, men det försvinner fort.

Sedan min totala krasch, för nu rätt många år sedan, har mitt minne blivit sämre. Så är det bara. Fråga min sambo hur många av våra vardagskonversationer jag kommer ihåg senare under veckan. Eller samma dag. Hackig sömn och det mesta av min energi till vår bebis gör nog också sitt till att jag helt enkelt glömmer bort.

Och detta är lite av en sorg för mig. Eftersom jag är nostalgiskt lagd gillar jag att gå tillbaka i tiden och vältra mig i minnen. Numera, när de inte finns i text eller bild, är det svårare att hitta dit. Jag måste helt enkelt hitta tillbaka till skrivandet.

Det händer så många saker och jag tänker så många tankar som jag vill komma ihåg. Inte alltid särskilt revolutionerande, men ni vet, sådant som är vardagligt och vanligt. Sådant som ju egentligen är det som gör livet.

Som i dag, den 11 december 2018. Vi (i alla fall jag) tog sovmorgon till 09:10. Rimligt när någon ville vara vaken mellan 04:30 och 06:00. Katten rev ner en adventsljusstake och en orkidé och låtsades sedan som om hon inte alls varit i rummet utan också precis hörde en duns och var tvungen att springa dit och kolla.

Det här var också dagen då jag och vagnen fick hjälp av en god granne att bli puttade in på uppfarten, eftersom det var så halt och min springskor bara gled omkring på underlaget i den lilla sluttning som leder in på vår uppfart. "Nej, det här går ju inte" sa hon och gav mig en liten knuff i ryggen medan jag tog fart in på gruset.

Tack för det, grannen. En knuff i rätt riktning. En sådan sak vill man ju inte glömma bort, så jag tänkte att det var lika bra att skriva ner.

Vad ska mer hända i dag? Kanske ploppar de där tänderna fram på lillen. Kanske leker vi ännu en gång kurragömma med katten som hoppat ner i en ryggsäck (eller så var det bara något för gårdagen). Kanske lagar jag någon ytterst tveksam middag för att jag tänker att "det här går nog bra att mosa med lite smör" (lärdom: allt går inte att mosa med smör).

Föräldraledigheten är full av överraskningar och lärdomar. Och nu lovar jag att jag ska bli bättre på att skriva ner dem så jag minns.