lördag 25 mars 2017

Sov, sa katten

Okej, jag ska erkänna en sak. Jag har haft fel. I ganska många år har jag haft fel.

Jag har alltid gillat att sova. Som tonåring kunde jag sova fram till förmiddagen. Så även som vuxen. Men som vuxen och med en fullspäckad kalender började jag även intala mig själv att jag nog inte behöver så mycket sömn. När man efter jobbet ska hinna träna sina gymnaster, träna sin egen träning, laga mat (gärna storkok), städa energiskt tills det blänker, göra något inför ett styrelseuppdrag, planera nästa dansträning, vika tvätt och gärna kanske skriva några rader och läsa sin bok (för det är ju avkopplande), ja då vill man gärna ha en rätt lång kväll som sträcker sig en bra bit efter midnatt.

Lite så tänkte jag ganska länge att det funkade. Alltså, allt uppräknat skulle hinnas med på EN kväll, efter arbetstid (som många gånger var på övertid). Sovandet kunde jag ju spara till helgen. Fast oftast inte hur mycket som helst eftersom helgen alltid innebar minst en lite större planerad aktivitet per dag. Så klockan var alltid ställd, annars försov jag mig.

Så här med lite perspektiv på perioder i livet när detta var som mest extremt blir jag ibland lite chockad. Jag får inte ihop det.

Folk har sagt det. Jag har läst det. Jag har hört det. Ariana Huffington har mässat det och jag har hållit med. Det är bra att sova.

För några veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle testa. Jag började göra mitt yttersta för att gå och lägga mig i bra tid, ställa klockan med ett larm (inte fyra) och kliva upp utan snooze. Och vet ni vad? Det gör under!

Vid dryga 30 års ålder kan jag stolt meddela att jag har fattat att det faktiskt ÄR bra att sova. Det är inte bara som de säger, de som vet. Nu slutar jag städa, lägger ifrån mig projekt och ser till att gå och lägga mig i tid.

På helgerna vaknar jag sedan vid 7-nånting, är pigg, ligger och drar mig för att jag kan, klappar katten som ofta kommer kurrandes och säger god morgon och sedan kliver jag upp och har en hel lång helg framför mig. Utan att jag tvingats upp till den. Det är en helt ny värld.

Vår katt är (som katter är som mest) bra på att bara lägga sig ner och göra ingenting. Gärna somna. Jag följer hennes goda exempel. Det funkar utmärkt .


1 kommentar: