tisdag 1 december 2015

Skulle du möjligen, kanske, eventuellt kunna hjälpa?

Med detta blogginlägg tänkte jag fortsätta lite på temat "saker jag lärt mig av att krascha". När skrivlusten kommer som starkast till mig är det just precis när jag reflekterar över något jag tycker är viktigt, något jag ibland önskar att jag sett till att jag skulle ha förstått lite tidigare.

Den här insikten handlar om att be om hjälp, att fråga om råd och släppa lite på stoltheten.

Jag är lite av en obstinat kan-själv-person. Det är inget jag är superstolt över, för det ter sig ofta i att jag på ett rätt osympatiskt sätt avfärdar folk som försöker hjälpa mig. Och för min egen del är det en dödsfälla, då jag envisas med att göra saker jag egentligen inte kan. Som alla perfektionister vet är det ett h-vete att misslyckas – vilket man gör när man inte kan. Ni förstår den onda cirkeln.

Jag ska inte säga att jag har blivit någon expert på att fråga om hjälp, men jag har blivit väldigt mycket bättre. Det känns inte längre som ett totalt misslyckande att be om en extra hand för att lyfta ett tungt bord eller ringa pappa för att fråga om råd i kniviga situationer som jag inte kan reda ut på egen hand.

Det är en förvånansvärt fin känsla som infinner sig när jag inser att det finns så många som faktiskt vill hjälpa. Det gör mig lätt varm i kroppen att få en hjälpande hand, att få ett bra råd. Även om det sitter ganska långt inne är det befriande när jag vågar släppa ut det. Skulle du möjligen, kanske, eventuellt kunna hjälpa mig med en grej? Pjuh. Inte så himla farligt ändå.

Dagens tips är alltså att våga fråga. Du kanske redan har koll på det. Grattis. Själv är jag i övningsfasen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar