Inga äpplen för mig. Jag behöver ord.

En text om dagen är bra för magen. Ett äpple? Nej, jag är ganska säker på att det är text. Jag snubblade över en artikel i The Atlantic för någon dag sedan, som hävdade att skrivande är helande. Jag är beredd att hålla med.

Inga äpplen för mig. Jag behöver ord.

Jag har läst andra texter som säger att datorskärmar är typiskt dåliga att titta på just innan läggdags. Det ljusa sken som kommer ska vara störande för sömnen. Jag hittar ingen sömn just nu ändå, och tar hellre det för en skrivstund som är bra för magen. Eller kanske i synnerhet hjärtat.

I virrvarr i livet behöver man ljus i mörkret. December hjälper till bra med helt befogade lampor och levande ljus i varje vrå. Det är precis sånt här man menar att man ska skriva ner. Tankar och känslor. Det sägs få en att må bättre.

Min hjärna kan vara tom (eller är den kanske för full?), men ett ord eller två finns alltid nära till hands. För att bilda en fras med ett annat. Och ett till. Och några fler. Och så blev det meningar och en hel text. Det tar inte bort magontet för evigt. Men lite för stunden. Och det är ljusglimtar man får hålla fast vid.