Man kan ju inte ge upp när något är knivigt. Gör om gör rätt. Därför stegade jag in i yogasalen i morse, innan jag stegade i väg till jobbet. Och jag måste ge mig själv lite beröm för att jag var så himla mycket bättre i dag. Festlig känsla.
Det är hoppfullt att hoppet inte är ute, när man ena dagen känner sig lite hopplös.
Hopp, hopp.
Och det som är så fint med yoga (alltså, jag vet, jag tar upp det här ganska ofta) är att det är lika mycket träning för själen som för kroppen. För att orka springa Göteborgsvarvet behöver jag träna upp styrka, kondition och uthållighet. Men för att orka springa med i den ibland hysteriska vardagen måste jag träna fram en harmoni i hjärnan. Och hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar