Vems år är egentligen 2014?

Är det ditt år i år? Det känns kanske lite så? Men jag tror inte det. Det är då inte mitt, det vet jag.

På nyårsaftonen gick jag och mitt sällskap upp på ett berg för att skåla in 2014 och kolla på fyrverkerier som skulle lysa upp hela staden, och kanske en ge ljus åt väg för ett nytt och fint år. Det sprättades skumpakorkar, sköts raketer och skålades. Och så gavs det löften. Det pratades om förhoppningar och förväntningar. Det bestämdes att "Det här är mitt år alltså."

Men jag vet inte jag. Jag tror faktiskt inte att 2014 är mitt år. Jag råkar faktiskt veta att 2014 är bäbisarnas år. Ja, en var så pass nyfiken så han tittade ut som ett fyrverkeri de sista timmarna under 2013, men de andra två väntar vi fortfarande på. 2014 blir deras år. Hade jag varit religiös hade jag kallat det en välsignelse. En riktigt fin gåva är vad det är.

Jag ger mitt 2014 till bäbisarna. Jag har inte så mycket jag är sugen på att hämta till mig själv just nu ändå. Det får bli vad det blir för en 27-going-on-28 års del. De nya förmågorna känns så himla mycket viktigare. Om det hade funnits någon sådant hade jag tagit faster- och mosterledigt. Minst ett år. Typ hela 2014.

Gott nytt!

Givetvis fick 2013 års pepparkakshus symbolisera det som komma skall.