Det ordnar sig. För det gör det alltid.

Det fanns ett jag som kunde sitta uppe länge på nätterna och pyssla, skriva och fixa. Kunde producera massvis med ord och text, utan vidare ansträngning. Jättemånga ord per dag. Texter av olika slag. Och ändå ha massor med energi över till annat. Hinna med viktigheter och njuta. Defaultläge var pepp och positiva tankar. Och så är jag faktiskt för det mesta programmerad.

Nu står jag dock i en vardag då detta verkligen måste plockas fram. Lättheten och kreativiteten har lite grann hamnat i en gömma någonstans. Klockan tickar och jag hinner inte riktigt med som jag skulle önska för att njuta till fullo.

MEN! Som jag och min bästis sagt sedan vi kastade oss ut i världen tillsammans – utan jobb, plan eller vidare koll – det ordnar sig.

Just nu kan jag inte tänka annat än att det ordnar sig. Och när det väl har ordnat sig kommer det bli så himla, himla bra.

Nu kör vi. In i kaklet. Kötta. Maxa. Whatnot. Bara ånga på!

För att det här ger mig pepp!