Förra lördagen åkte jag till Italien för att semestra och plugga italienska. Ett av de absolut bättre besluten jag tagit detta året. Jag kan inte förstå varför man skulle stå och tveka på att någon gång i livet läsa en språkkurs i ett annat land. Det är magiskt. På många vis.
Helt plötsligt kan man prata kommunicera på ett språk man inte riktigt trodde att man kunde. Man föses ihop med spännande människor från hela världen och får bo med främlingar som går från att bara vara folk till att bli vänner – supersnabbt eftersom hela situationen är så speciell och intensiv. Jag ska definitivt aldrig sluta ta språkkurser världen över. Det är världens bästa typ av semester!
Det tog inte mer än några timmar så var jag så avslappnad som jag inte varit på länge. Jag har promenerat och tittat på vackra byggnader, fotat cyklar och annat fint som fallit på, druckit ordentligt kaffe och gått ut med vänner – sådana sprillans nya – för aperitivo och pratat om livet i stort och smått. Jag har joggat i nya parker, letat mig fram med karta och kompass (sant), sovit ordentligt och läst skönlitteratur.
Jag har brustit ut hur mycket jag gillar tillvaron så många gånger så min roomie kanske nästan började tröttna lite. I alla fall så flinade han gott varje gång jag sa det. Men så var det. Jag har haft en oförskämt bra vecka i vackra Milano och nu känns det inte alls på något sätt bättre att vara hemma, som de säger att det ska vara.
Post Travel Depression. Det går ju över det med. Så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar