"Bloggar du fortfarande?"

Jag har fått ett jobb nu. På riktigt. Ett riktigt jobb som jag går till varje vardag. Med ett skrivbord, visitkort, egen e-post och en stämpelklocka. Jag trivs, lär mig, inspireras och glömmer ibland bort tiden så jag jobbar över utan att ens reflektera över det.

Jag är på en arbetsplats där de runtomkring mig delar många av mina intressen. De gillar studier, de gillar språk, de gillar resor. Och så gillar de fika. Hello, I'm home! Fast hemma är jag aldrig, hemma i min lägenhet alltså. Numera går jag från jobb direkt till replokal och dansar eller gymnastikhall och coachar. Det har varit hektiska veckor och jag gillar det. Mycket att göra, lite tid att tänka.

Några av mina nya arbetskamrater har följt mitt år i DC och när vi diskuterade bloggar och bloggande för någon dag sedan fick jag frågan om jag fortfarande bloggar något. Det kändes inte riktigt okej när det slog mig att jag inte direkt gör det för tillfället. Vad hände med skrivlusten? Den är faktiskt livsviktig för en sådan som jag.

Det är lite omvälvande och omtumlande att vara ny på jobbet, ha tusen sidoprojekt och anpassa sig till livet som det är nu. Sakta men säkert blir jag dock varm i kläderna, lär mig acceptera att jag inte bor i Washington, DC och allt, ni vet. Och jag bloggar fortfarande. Det gör jag alltid. Ibland, när det är stressigt, stannar det dock i mitt huvud, men så mycket roligare det är när man får ner det på print. Hej, hej bloggen!