torsdag 14 juni 2012

Föreningshjärtat slår än, men längtan efter sporten är alltför stor.

Jag är född och uppvuxen i en förening. Jag har mer eller mindre bott på hallen under större delen av mitt liv. Det finns inget som får mig att må så bra som att vara med gymnastikfamiljen. Det finns inga som har sett så många sidor av mig som gymnastikfamiljen. Fastän jag inte varit aktiv sedan sommaren 2009, då jag lämnade min hemstad, ser jag fortfarande Holmsundsgymnasterna som min förening, som min familj.

Så hur gör jag då nu, när saknaden och längtan efter gymnastiken är så stor så jag faktiskt spricker och jag inte längre bor en bilfärd bort från mitt älskade gymnastikhem? Hur byter man förening? Hur hittar man ett nytt hem? Hur sätter man på sig en ny föreningsjacka?

Mitt föreningshjärta är så stort så jag har alltid tänkt att när jag lämnar Holmsundsgymnasterna, lämnar jag även gymnastiken. Tre år senare är det inte längre ett alternativ. Jag måste tillbaka till hallen och jag måste det snart. Jag har redan en första kontakt och det känns väldigt, väldigt inspirerande. Så kära gymnastikvänner, i höst ses vi garanterat i någon hall i vårt avlånga land.

I hallen hör jag hemma. I tränarrollen vet jag vad jag gör. I gymnastikens värld är jag på min bästa plats i livet.

Tjejerna har kammat hem guld i Friståendecupen hösten 2007. Nöjda Piff och Puff i täten. 

Slitna Piff och Puff efter lägerhelg på Birstahov, våren 2007 

Coach M granskar Jossas handvolt under förträning, RM 2008.

Glada, peppade och nervösa på läktaren i Östersund, Truppcupen 2006.

Radarpar på RM1 2009, Coach Mamma och Tompa The Man.

Sjukt nöjda över guldmedaljerna från Gävleborgsjakten, 2007.

Världens finaste tog hem segern i Truppcupen 2006 med den legendariska friståendepoängen 9.25!

Ja, dessa underbara ungar skördade guld efter guld. Här på Redskapscupen 2008.

Var jag än hamnar, kommer Storsjöhallen ändå alltid vara hemarenan. Piff och Puff, back in the days.

4 kommentarer:

  1. Lycko den förening som får dig på sitt lag! Hoppas du kommer känna dig lika hemma som du gjorde här i Holmsundsgymnasterna! Kram från Sofi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fin du är, Sofi! Holmsundsgymnasterna är alltid mitt riktiga hem, men jag hoppas på att hitta något som kan komma in som fin tvåa. Om jag inte hinner komma på besök på Storsjö på ett tag, så ses vi på någon tävling i landet :) Kram!

      Radera
  2. Spelar ingen roll i vilken förening du än hamnar, du är ändå för alltid våran mamma! Jag kände exakt som dig, när jag lämnade holmsundsgymnasterna lämnade jag gymnastiken men det går inte längre så nu är jag på jakt efter en ny förening även om de känns fel på ett sätt. Hoppas att det går bra för dej, så kommer vi alla barn att stå och heja på dej när du behöver oss som mest! :) KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste Alex, vad du är gullig! Så klart kommer jag alltid vara ER mamma. Och ni MINA barn. Jag saknar er allihop och tänker på er ofta. Visst är det lite märkligt att tänka sig i en annan jacka, men ändå så nödvändigt att få komma tillbaka till hallen. Lycka till med din jakt också. Vi ses på tävling och hejar på varandra så vi blir hesa, som det ska vara. Kram!

      Radera