Virriga veckan? Dags att vända.

Vad är det för dag i dag? Vad ska jag göra? Vem är jag? Det känns lite som en virrig variant av vecka, den här veckan. Och jag vet inte riktigt varför. Skulle jag veta skulle det väl vara glasklart, så klart.

Det blir lätt upp-och-ner när jag gör mycket av sådant som gör mig ont och lite av sådant som gör mig gott. Jag är en sådan person som mår dåligt både fysiskt och psykiskt när jag inte tränar som jag brukar och att stå över ett pass på grund av sjukdom gör ofta att jag bara känner mig ännu mer sjuk.

I går inledde jag något slags migränmaraton vid lunchtid och någon träning blev det inte, mer än att coacha gymnastik. Så här 24 timmar plus efter första känningen och illamåendet är jag nu helt ur balans. Väldigt mycket mer mänsklig, illamåendet har försvunnit nästan helt, men det känns som om veckan bara blivit fel.

Det som är bra med fel är att man i alla fall får en chans att vända allt rätt. Just i dag går det nog inte på annat sätt än i ett par tights och med lite svett. Jag får acceptera att jag inte blir klar med min grammatiktenta i dag, att jag ibland också blir sjuk och att jag ibland också behöver vila.

Snart börjar mitt danspass. Det känns som en befrielse från obehag och huvudvärk. Tänk så lyckligt lottad jag är som ändå för det mesta har en frisk kropp som håller mig upprätt. Eller upp-och-ner, när det så behövs.