lördag 12 mars 2016

Det svåra är inte att förstå, utan att acceptera.

Jag hade en plan för dagen. Den var nedskriven på papper och allt. Med lite peppande ord också. Men så kom den här dagen och efter morgonens pass i gymnastikhallen kändes planen inte alls aktuell.

Tanken var att jag skulle sitta supermegafokuserat och göra satslösningar, ta ut nominalfraser och analysera bisatser. Grammatiktenta alltså. Men efter en vecka med två dagar migrän i kombination med supertight deadline på skrivprojekt så har hjärnan bara tagit ledigt.

De säger, de som vet, att det är viktigt med återhämtning. Det är när vi vilar från träning som vi blir starkare. Det är när vi läser skönlitteratur i stället för kurslitteratur som vi blir smartare. När kroppen och huvudet får koppla av bygger vi upp allt vi bryter ner när vi sliter och jobbar hårt. Ja, så säger de.

Jag har lärt mig att lyssna på dem. Men det är inte det svåra. Utmaningen är att acceptera. Att tycka att det är okej att inte orka, att inte känna mig misslyckad när jag behöver vila. Det är nog fortfarande det jag brottas med som mest, ungefär hela tiden.

Dagen blev inte alls som jag tänkt mig, men jag försöker att inte slå mig själv för hårt för det. För varför gör jag allt jag gör egentligen? Jo, för min egen skull. För att jag tycker det är roligt. Det måste få vara okej att ta tid för återhämtning. Som tidigare vill jag återvända till katten som exempel. Hon är så smart. Hon fattar att man ibland behöver lägga sig ner och bara liksom vara – säga mjau till livet och inte tänka så mycket mer på det.

Mjau. Och trevlig helg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar