tisdag 6 mars 2012

Mer om den förleg(o)ade synen om pojk- och flicklek.

Som av en händelse fick min pappa i julas för sig att han skulle sortera allt Lego som familjen Bergström äger och någonsin ägt – vilket för den intresserade är långt mer än bitar till bara en borg. Händelsen sammanträffade givetvis med debatten om Legos nylansering av Lego Friends. Vilket trevligt namn på en leksakskollektion, va?!

Men det här är allt annat än vänligt. I dag när jag snubblade över
detta inlägg från Po Tidholm, DN-medarbetare, blev jag återigen uppgiven och avigt inställd till vad leksaksjätten gått och ställt till med.

Problemet är inte att man gör utrymme för frisersalonger, cupcakesbakande och rosa Legoklossar (de rosa fanns redan på min tid och jag gillade dem lika mycket som jag gillade de som hörde piratskeppet till). Problemet är att man bestämmer vem det är som ska gilla det och vem som bör hålla sig till annat. Precis som Niclas Järvklo, forskare från Stockholms universitet, uttrycker ser vi ett jätteföretag – med enorm influens på våra pyttesmå – som totalt släpper sitt sociala ansvar. Här motarbetas allt som övriga samhället, anno 2012, kämpar med.


Precis som ovan nämnda forskare nämner verkar leksaksjätten föreslå att pojkar och flickor inte ens ska leka tillsammans, eftersom XY och XX rent vetenskapligt dras till olika områden och bör stanna däri. Var för sig. Åtskilda. Separerade. Ojämlika. 


Jag vet in vad du känner. Men jag känner att en sådan syn på lek och roller i samhället är allt annat än vänlig. Det är bara extremt tröttsamt och väldigt förLEG(O)at. 






2 kommentarer:

  1. Lego ger barnen vad dom vill ha, och för det dömer du dom? För det råkar vara så att lekmönster hos barn är tämligen universella, till och med hos primater hittar man likartade mönster. I ett antal studier har man hittat att pojkapor leker med mänskliga pojkleksaker, och flickapor leker med både pojk- och flickleksaker. Lego vet naturligtvis om det här. Är det verkligen nåt problem? Barnen har en medfödd könsidentitet, och kommer därför att söka efter könsroller, och ger samhället inte några så kommer dom skapa egna för att tillfredsställa sina psykologiska behov. Det stora problemet i sammanhanget är nog snarare feministerna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår inte riktigt varför feminism skulle vara det problematiska. Nog söker barn sina roller i livet (till och med vuxna gör det), men jag är av den övertygelsen att vi skapat mycket av de roller och mönster som finns, trots att det givetvis kan mätas skillnader mellan manligt och kvinnligt kön. Givetvis är detta inget jag lägger på ett leksaksföretags axlar, men det ges så tydligt uttryck just här. Och lite problematiskt tycker jag nog att det är att så många organisationer runt om i världen arbetar med problematiken kring ohälsosamma kroppsideal och en leksaksjätte specialtillverkar leksaker som strävar totalt emot detta.

      Radera