söndag 15 januari 2012

Öka förståelse för gymnastikens vackra och hårda komponenter.

När världens kanske mest utmanande och tuffaste sport får utrymme i svensk media handlar det inte om den talang, Jonna Adlerteg, som nyligen lyckats kvala in till OS i London 2012. Nej, det är en kvinnas minnen av hur det var att träna gymnastik som tonåring för tio år sedan. Minnen som präglas av "terror."

Jag håller med förbundets ordförande Malin Eggertz Forsmark om att varje historia räknas och det finns alla gånger anledning att undersöka klimatet i hallar runtom i landet. Men att hänga ut en tränare på detta vis kan jag inte ställa mig bakom. Så klart att vi alla tappar det någon gång. Du. Jag. Han. Hon. Även Staffan Söderberg. Vi ska alltid behandla de barn och ungdomar vi tränar med respekt, men ibland rinner även ledarens bägare över. Vi tappar tålamod och humör. Det är inte farligt att visa våra barn och unga att deras beteende också har konsekvenser. Det viktiga är hur vi hanterar situationen efter en eventuell konflikt. Jag, personligen, har svurit, kastat ut gymnaster, satt förbud. Och sen? Förklarat, diskuterat och om det varit befogat bett om ursäkt.

Dessutom är det som Staffan säger, elitidrott passar inte alla. Särskilt inte gymnastik på elitnivå. Det krävs ett visst sinne. Det krävs ett visst humör. Det krävs så otroligt mycket psyke. Klarar man inte av att bli tillrättavisad av en ledare kanske man inte heller klarar av att volta på en tio centimeter bred bom. Eller skruva kroppen 540° i full karriär. Hårda ord och vissa förbud inom gymnastiken handlar många gånger om att undvika skador och göra träningen säker.

Sist, men verkligen inte minst, utan något jag alltid faller tillbaka på när det handlar om barn och unga: föräldrarna. Var är de? Har inte de det yttersta ansvaret att se till deras barns trygghet? Jag önskar så många gånger mer engagemang från föräldrar. Det är en win-win-win situation – för ledare, för föräldrarna själva och framför allt för barnen! Det är lättare att skapa trygghet i gymnastikhallarna runtom i landet om föräldrarna vet vad som händer. Om de är närvarande. Om de förstår gymnastikens alla vackra och hårda komponenter.

Och hur var det med den där gymnasten som kvalat in till OS? Ja, vi håller tummarna för att Jonna Adlerteg får klartecken av SOK att representera lilla Sverige i världens mest utmanande och tuffaste sport.

Tompa The Man med son och Coach Mamma. Back in the days. Världens vackraste sport och världens
 viktigaste uppdrag – att leda så många fantastiska ungdomar genom dess spännande värld. Gymnastik alltså.

3 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om att man inte ska hänga ut någon på det sättet som gjorts. Men gymnasikens klimat måste ses över. Det är inte ok att be barn i 12- års ålder att gå in i bastun med kläder för att gå ned i vikt eller skrika och kasta ut någon p.g.a. att sina aktiva inte vågar göra en övning. Jag tror på den sortens ledarfilosofi. Nu pratar jag allmänt om gymnasikens hård väg - inte om Staffan. Det är få som når toppen och så många, många fler som blir skadade. Vad gör ledare, tränare för dessa gymnaster?
    Jag håller helt med att vissa inte passar för elitidrott. Men som 12, 13 åringar är man fortfarande barn och jag anser att det är för tidigt att träna barn så som de vore 18 år.
    Ledare och tränare jämför sig säkert med länder som Kina, Ryssland, USA och Rumänien. De vill träna lika hårt som dessa länder, men det krävs kunskap om vad som händer med kroppen när man tränar så hårt i tidig ålder och det krävs att man tar väl hand om alla dessa unga flickor som blir skadade och bara försvinner med sorg från sin älskade idrott. // fd elitidrottare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett inte har fallit bort från mitt tidigare inlägg. Jag tror inte på den sortens ledarfilosofi ska det stå. // fd. Elitidrottare.

      Radera
    2. Jag är inte heller för den typen av ledarstil som alltid skriker och kastar ut gymnaster. Min poäng är mer att det händer oss alla och det kändes orättvist för någon som gjort så mycket för svensk gymnastik att bli uthängd som en sådan ledare när vi inte riktigt vet hur det egentligen är. Blev nog lite provocerad av vad jag tyckte var mindre god journalistik.

      Javisst, jag håller absolut med dig om att det finns ett behov av att se över klimatet i hallar runtom i landet. Och som sagt önskar jag att dessa barns föräldrar vore mer delaktiga i vad som händer. Det är däremot tråkigt att det alltid är gymnastiken som får stå som exempel när sådana här debatter kommer upp. Men förhoppningsvis har det i slutändan positiva effekter så som säkrare träning och mer delaktiga föräldrar i allmänhet inom idrott för barn och unga.

      Radera