tisdag 13 december 2011

SkrivPuff: Om att lussa.

Det börjar med en liten tandlös sjuåring med page och pannlugg. Den grå katten Romeo under armen och ett elektriskt ljus i handen. Glittret på sne och mungiporna upp i öronen. En storebror som har satt en strut på sin nyvakna frisyr och gömmer trötta ögon under runda glasögon. På den röda brickan med guldstjärnor ligger lussebullar och pepparkakor. "Midnatt råder" är favoriten och vi kryper ner i sängen bredvid en sömndrucken pappa.

Sedan är det årskurs sex och vi elever lyser upp byns ålderdomshem såväl som skolgympasalen. Håret har växt ut och favoritlåten är numera "Jul, jul, strålande jul" eftersom undertecknad har anförtrotts med ett soloparti. På manschetten står dikten som ska läsas.

Tre år senare, årskurs nio. Undertecknad är Lucia och har sovit i flätor för att få lite lockigt hår. Kören har gemensamt beslutat att Lucian inte ska sjunga, vilket undertecknad tycker är tråkigt. Tåget går till historien som något av ett kaos och valet av skolledningen att placera det i matsalen är starkt kritiserat.

Och så är vi här. Anno 2011. I Washington D.C. Samma lucialinne som sist och sångerna sitter i ryggmärgen. Slitet hår och trötta ögon efter mycket plugg och socialt umgänge. Ändå tyckte undertecknad att ett luciatåg skulle få platsa in på schemat. Och det har varit så himla roligt. Ett hopplock av svenska flickor som alla tycker att Luciatraditionen är värd att ta med ut i världen har spridit ljus och stämsång lite överallt senaste veckorna.

I kväll tar vi ton på Svenska Ambassaden inför Ambassadören och hans vänner och i morgon kväll väntar försvaret. Vi hoppas på fortsatt glada miner och mysig stämning, på självaste Luciadagen. Där ljuset är, där är det jul.


2 kommentarer: