Beviset: Jag lever som jag lär.

Jag säger inte bara åt andra att göra. Jag gör själv också.

Nice, la France

2009-09-23

Semestertider.

Amadores, Gran Canaria

2011-01-14

Milon är frälst: Botaniska, I'll be back!

I slutet av förra sommaren var en vän på besök och vi bestämde oss för att gå till Botaniska Trädgården. Det var en trevlig upplevelse bland blommor och blader. Grejen var bara den att vi var inte i Botaniska Trädgården. Det var i Trädgårdsföreningen vi hade hamnat. Men i går, i går var jag i Botaniska Trädgården för första gången i livet och det var verkligen inte sista, ska jag säga dig. Gå dit du med!

Nu i veckorna blommar det spektakulära näsduksträdet, som ser ut som det låter: som ett träd där det hänger näsdukar. Lite häftigt, ja kanske, men ändå inte min favorit. Jag gillar färgglada små blommor som växer i stora grupper tillsammans. Och sådana finns det gott om. Det finns också god mat i restaurangen där borden är utplacerade på en liten grusplätt bland träd och mer blommor. En magisk oas mitt i stan. Så mycket mer harmoniskt kan det inte bli.

Tummen upp till Botaniska Trädgården. Dit går jag absolut tillbaka snart!

Dagens språktips: Läs böcker du redan kan utan och innan.

Nyckeln till att lära sig ett nytt språk är att öva. Gärna ofta och regelbundet. Det finns liksom inga genvägar. Det går inte att lära sig glosor, meningsbyggnad och idiom genom att bara sova på saken, även om våra hjärnor bearbetar information och suger upp kunskap medan vi sover.

För att lära sig ett nytt språk så pass att man kan det i sömnen behöver man ligga i. En bra grej är att läsa eftersom man då i sin egen takt får suga upp både grammatik och vokabulär. Jag tycker att det är bra att läsa nyhetstexter eftersom de ofta är skrivna på ett informativt och rakt sätt och dessutom behandlar ämnen som man troligen redan känner till. Jag kompletterar gärna min DN med att slänga ett öga på Nice Matin till exempel. Inte för ytterligare information, utan bara för att hålla igång franskan.

En annan bra grej, om man känner att man vill byta till en lite mer underhållande genre, är att läsa böcker som man redan har läst på ett språk man behärskar flytande. Le Petit Prince har jag läst flera gånger om, både på franska och svenska, och tänker att nästa projekt blir att ta mig an den på italienska. Jag ser fram emot att njuta av Il Piccolo Principe. Det är en fantastisk bok och jag är sugen på att utöka min italienska vokabulär och läsförståelse. Vilken bok väljer du?

Dagens italienska fras: Vorrei un caffè, per favore.

På väg till Italien? Gillar du kaffe? Grattis. Du är på rätt väg. Men en sak kan vara bra att tänka på. När man beställer en kaffe i en italiensk bar får man det som visas på bilden nedan - fast förhoppningsvis en fylld och inte urdrucken kopp. Det liknar det vi på svenska skulle kalla espresso. En kaffe med svenska mått kallas för caffè americano. Beställer du en latte får du inte mer än ett glas mjölk. Värt att känna till! Kaffedrickande är en hel vetenskap, men låt oss börja här.

Vorrei un caffè, per favore - Jag skulle vilja ha en kaffe, tack.

Milon och oliverna.

När jag var liten åt jag nästan inget. Köttfärssås och spagetti gick an, men var det för stora lökbitar i blev det skrik och sura miner. Jag tyckte inte om fisk, eftersom min storasyster sa att det var äckligt. När familjen beställde pizza behövde de aldrig beställa någon till mig. Jag tyckte det var blä och knaprade bara på alla andras kanter. Vi hade väldigt bra skolmat i högstadiet, när jag nu tänker tillbaka på det, men det var ofta jag åt frukostmackor och morötter till lunch. Boring! säger dagens Milon.

För dagens Milon äter allt. Dagens Milon älskar mat. I alla färger och former, kan man väl säga. Kött, fisk, fågel - what have you! Men det finns en sak som är lite motigt för smaklökarna. Jag har fortfarande lite svårt för oliver. Oliver! Det är lite en skam för en person som haft ihop det med både en cypriot och en italienare - killar som gillar oliver.

Jag jobbar på det. Varje gång det serveras oliver äter jag minst en. För att träna och vänja smaklökarna. I går åt jag flera stycken, bara så där rakt av. Det var ganska gott. I alla fall inte äckligt. Kanske är jag snart en olivätare fullt ut. Kul för mig. Tråkigt för mina vänner som nu måste dela oliverna med mig.

une olive verte

una oliva verde

En gång var detta "hemma på min gata i stan".

Nice, la France

2009-10-16

Språklig observation: göteborgska.

Jag har noterat en liten egenhet hos många talare med dialekt av göteborgsk karaktär. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det och om det möjligen finns någon grammatisk term för detta fenomen. Man kanske skulle kunna kalla det upprepning eller snarare konfirmation. Konfirmationstillägg kanske. Jag vet inte. Men det jag talar om, och hela tiden hörs sägas här i trakterna, är att man säger en mening och sedan lägger till en fras med predikat plus subjekt i nämnd ordning. Låt mig illustrera med några exempel:

Jag tycker om att segla, gör jag.
Det var fint väder, var det.
Så gick det till på den tiden, gjorde det.
Jag vill resa till Italien, vill jag.

Det kursiva är då alltså det här tillägget jag talar om. I vissa fall skulle det nästan kännas befogat att sätta punkt i stället för komma däremellan fraserna. Tillägget sägs ofta lite svävande och aningen eftertänksamt. Somliga slänger även in ett formellt subjekt i form av ett det i början av frasen, men för det mesta står det bara så som exemplen illustrerar. Om detta är ett fenomen begränsat till Göteborgsområdet vågar jag inte uttala mig om, men kan i alla fall med säkerhet säga att det inte är något jag hört hemma i Norrland. 

Vet du vad jag talar om? Har du hört detsamma? Säger du så? Var i landet bor du?

De säger så på detta sättet här, gör de.

Dagens uppmaning: dela med dig av det fina du bär på.

Hur ofta delar du ut fina ord och delar med dig av dina positiva tankar? Du går säkerligen och bär på en massa fint som du skulle kunna dela med dig av.

Mycket av sådant som sprids ut, både i stort och smått, är sådant som nästan kräks ut. Dåliga saker. Vi läser i tidningar om katastrofer och krislägen. Vi klagar på sådant som inte fungerar på arbetsplatsen. Vi suckar över att bussen är sen, att det regnar, att det är alldeles för mycket att plugga inför tentan. För vissa tycks det lättare att spy galla än att skrika glädje. Inget fel med att ibland behöva ventilera. Men varför inte då och då stänga neggoventilen för att i stället öppna ventilen med de fina tankarna?

Du går säkert och tänker en massa bra saker varje dag. Oj, vilken fin klänning den kvinnan har. Vad underbar min vän är, som alltid kommer ihåg att hålla tummarna för mig när jag behöver det. Så glad jag är att hon alltid sprider positiv energi. Så kul det är att jobba med honom. Vad bra den där föreläsaren var i dag och så otroligt inspirerande den där träningsinstruktören är.

En dag i höstas var det en kvinna som stannade mig på bussen för att tala om för mig hur otroligt fin hatt hon tyckte att jag hade. Hon sa det flera gånger om och log varmt och hjärtligt. Det gjorde mig så himla glad. Dels för att hon sa något snällt om mig, dels för att det gav mig hopp om mänskligheten. Gör som kvinnan som berömde hatten - dela med dig av alla fina tankar som du går och bär på. Jag lovar att du kommer att få glädje tillbaka!

Vem ringer man när lampan ramlar?

Apropå det här med lampor, eller gatlyktor. Häromdagen hände något som jag inte riktigt lyckas få rätsida på. Någon gång då och då blåser det en del i den här staden som heter Göteborg. Ni som bor här kanske har märkt det?

För någon dag sedan blåste det jättejättemycket. Så mycket så det flög saker utanför mitt fönster. Jag var där och då precis i sekunden då det föll något stor och vitt utanför mitt fönster. Vad var det? Kanske något som byggarbetarna (det tassar runt sådana här ibland) kastade ner med flit? Kanske en blomlåda? Jag visste inte.

Men jag fick veta när jag dagen efter gick ut för att slänga soporna. På marken låg, mycket riktigt, ett stort och vitt föremål med tillhörande genomskinlig pryl. Jag kunde inte riktigt koppla vad det var. Var det en synnerligen märklig blomlåda? Nej. Jag tittade upp, därifrån föremålet hade fallit, och noterade en naken gatlykta.

Och det jag inte kan reda ut nu är: Vem ringer man när det har fallit en kåpa till en gatlykta? Polisen? Kungen? Statsministern? Jag vet inte! När balkongen föll i Nice kom brandkåren. Vem kommer när gatlyktor fäller kåpor i Göteborg?

Patriciabaletten - Caught in The Right Moment.

Göteborgs bästa Studentbalett. Vi dansar så härligt, vi dansar så nätt!

Studenternas Hus, Göteborg

2010-12-01

"Malin! Can you please take pictures of anything else but lamps?"

Men det är ju så vackert! Tycker ni inte? Ecco, jag ger er en lampkavalkad:

Nice, la France

2009-11-18

Antibes, la France

2009-12-05

Lazise, Italia

2010-02-07

Bardolino, Italia

2010-05-16

Bologna, Italia

2010-06-11

Dagens: Visste du det om svenskan?

Funderar du någon gång över varför man säger si eller så på just ditt modersmål? Det gör jag - som vän av bloggen nog har märkt. Och märkligt är det, det där med våra modersmål. Vi tycks ofta tro att det vi säger på våra modersmål är så bara för att det är så, medan de främmande språk vi lär oss styrs av grammatiska regler. Men det är klart att även våra modersmål, i mitt fall svenska, styrs av regler och överenskommelser.

Jag blir lite så där nördigt lycklig när jag lär mig varför vi säger si eller så. När jag läste språkhistoria förra året lärde jag mig till exempel att prepositionen till förut styrde genitiv och i vissa fall har det där levt kvar och gett oss i dag fasta uttryck som till sjöss, till havs, till bords - där 's' i slutet på substantivet är en markeringen för genitiv.

Nu vet du också det. Det är inte bara så för att det är så, det grundar sig i grammatiska regler och språkliga överenskommelser.

Hälsningar från Språknörden som trivs till havs!

Skrivartävling: "Tack, mamma!"

Titt som tätt anordnas små skrivartävlingar på det trevliga skrivarforumet 1av3. Denna gång är temat, mors dag till ära, mammor. Tre vinnartexter tilldelas presentkort på 300 kronor vardera från Bokus. Om jag skulle vinna, skulle jag köpa en grammatikbok. Vinst eller ej är dock sekundärt. Det fina med skrivartävlingar är att de väcker skrivlust och just denna gång har jag skrivit en text till den mest kärleksfulla person jag känner.

Mamma, det här är en present till dig på Mors Dag anno 2011. Och en bild på tulpaner, för att du älskar tulpaner. Från mig till dig:

Dottern Inget och Mamman Allt.

Hon kan inte hjälpa det. När hon faller i kärlek faller hon så djupt.

16 år gammal och fnittrigt förälskad. Hon har aldrig varit mer intresserad av fotboll. Men när han gör slut, slutar hon att heja. Hon gråter om nätterna och hennes mamma ligger sömnlös våningen under. ”Hur mår du? Hur är det?” frågar mamman varje dag. ”Äh, det är inget” svarar dottern.

21 år gammal och sprudlande förälskad. Hon spenderar några månader om året på Cypern och livet handlar om kärlek och äventyr. Men när han gör slut, slutar hon att leva. ”Hur mår du? Behöver du något? Ska jag komma över” frågar mamman varje dag på telefon. ”Jag mår inget, det bara är. Nej, jag behöver inget” svarar dottern.

24 år gammal och djupt förälskad. Hon har aldrig varit mer övertygad och reser fram och tillbaka till Italien. Men när det tar slut, slutar hon att resa. ”Hur mår du? Vill du komma hem?” frågar mamman varje dag på telefon från norra halvan av landet. ”Jag vill inte åka någonstans. Jag vill ingenting” svarar dottern.

Dottern, det är jag. Och mamman, hon är min. Tack mamma, för att du alltid fångar mig när jag faller. För att du frågar hur jag mår ända tills jag ger ett svar. För att du bistår med tejp och lim och häftapparat om så behövs. För att du tålmodigt väntar på att jag ska bli hel igen.

Om några månader åker jag till Washington. Min mamma suckar uppgivet och nervöst. Jag kan nog inte klandra henne, med det facit jag har i hand. Men mamma, det är din förtjänst att jag kan känna så mycket kärlek och det är det vackraste du någonsin gett mig. Du har oändlig kärlek till fyra barn, två svägerskor, en svåger, tre barnbarn, snart ett fjärde och en man som hasat efter dig i 38 år – för att bara nämna de närmaste.

Bli inte ledsen för min skull. Jag landar alltid på fötter till slut. Och det är allt tack vare dig. Tack, min finaste, varmaste, älskade äiti. När jag är Inget är du Allt.

Varför skulle ett hundliv vara så förfärligt?

Det ser ju knappast särskilt jobbigt ut.

San Marino

2010-06-15