Vi som är sociala och ger och tar, vi får något för det.

Tidigare i sommar var jag med i en ganska lång och grundlig rekryteringsprocess och fick under en intervju frågan om min syn på sociala medier. Tror jag på det? Måste man vara överallt? För bara ett år sedan hade jag förmodligen tyckt och tänkt lite saker, men när jag satt där på intervjun för några månader sedan hade jag åsikter som inte bara var tankar och funderingar, utan faktiskt vad jag skulle kalla kunskap.

Jag har läst otaliga artiklar om Twitter, Facebook, Pinterest, Google+, Reddit – and whatnot. Jag har sammanställt information i fina dokument och satt ihop presentationer i Power Point. Jag har gjort förändringar och skapat rutiner och efterforskat vad som verkligen fungerar – med ett särskilt fokus på företag och varumärken. (Tack praktikplatsen på MDB för denna möjlighet!)

Något jag alltid vill trycka på när det gäller sociala medier, och som jag också svarade när jag fick frågan under tidigare nämnda intervju, är att dessa plattformer är till för  i n t e r a k t i o n. Det hörs på dess benämning, de är sociala och det är det fina. Jag personligen använder sedan en bra tid tillbaka mitt Facebookkonto för att följa företag inom branscher som intresserar mig. Det handlar mycket om resor, träning, sociala och digitala medier. Och om jobbsök.

Ett härligt kvitto på att en aktiv Facebooknärvaro kan leda till samarbeten fick jag häromveckan genom en virtuell diskussion med jobbsiten StepStone. Det ena ledde till det andra och vips så blev jag deras första arbetssökande gästbloggare – kolla in resultatet HÄR! Vi ger och tar. Så ja, jag tror på sociala medier. Man behöver inte vara överallt, men att socialisera där man har sin publik är inte helt dumt.

Som StepStones första gästbloggare delar jag med mig av hur jag strukturer mitt jobbsök.

Inte som planerat, men några texter för webben.

När jag bestämde mig för att åka till USA och plugga journalistik och PR var mitt sikte inställt på journalistiken. Jag visste knappt vad PR var för något. Jag hade som mål att få praktik på ett magasin, gärna ett där jag skulle få skriva om resor och turism. I min plan fanns drömmar om att skapa en tidskrift för hållbart resande, förvisso fortfarande något av intresse, men vilken helomvändning allt skulle ta ändå.

Efter några veckor med Mr. Jerome Cramer som PR professional and professor var jag helt fast i detta fantastiska fenomen kallat Public Relations. En dag noterade jag i min Reporter's Notebook: "I love PR."

Praktiken blev därför inte på något magasin eller på någon nyhetsredaktion. Jag valde i stället en roll där jag skulle få arbeta lite bredare med kommunikation och hamnade på en prisbelönt reklambyrå i hjärtat av DC. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, men tänk så mycket nytt jag lärde mig.

Och några publicerade texter att lägga till portfolion blev det ju faktiskt också:
- Om Google+
- Om vårt Intern Project – "Nostalgicon"
- Om hur det är att vara praktikant på MDB

Den sistnämnda texten fick särskilt mycket kärlek av Mrs CEO och hela teamet.

Dagboksberättelse i Metro Student.

I går damp det ner en fin överraskning i min brevlåda. Det gamla slitna uttrycket "som ett brev på posten" fick komma till sin rätt på riktigt. En seg, regnig och allmänt mulen dag blev riktigt fin med det magasin som låg i min låda.

Metro Student – där min dagboksberättelse från mitt år i USA finns med.

Jag är mycket nöjd över slutresultatet (käre värld, det är inte ofta Fröken Perfektionist säger så). Efter några trevande reporterförsök i somras kändes det skönt att läsa något som jag skrivit med lätthet och självklarhet. Det är mina ord, mina bilder och min röst. Jag är nöjd helt enkelt. Och hoppas det inspirerar.

Om du inte har vägarna förbi något universitet för att plocka upp ett ex, kan du kolla in tidningen online HÄR och bläddra fram till uppslag 24-25.

Rapporterat från reportern.

Just det, i går debuterade jag som reporter. Pang på kastades jag in framför en dator och utrustades för en dags provjobb med block och penna. Sannerligen en spännande upplevelse. Kanske blir det fler uppdrag, kanske blir det inte det. Det var i alla fall väldigt givande att få prova på!

"Kids and animals, that's what sells", som Cramer brukade säga.

Curriculum Vitae – Malin Bergström.

Hej,

Jag heter Malin. Jag är arbetssökande. Det är dags för mig att göra riktig entré i arbetslivet nu. Jag älskar visserligen att plugga, men har snart maxat ut mina CSN-lån och tänker att även en arbetsplats kan lära mig nya och intressanta saker.

Det här är vem jag är, på ett ungefär:

Jag tycker om att stå på händer. Det är bra att nu och då byta perspektiv.

Jag tycker om kaffe. Det är väl inte så mycket mer med det.

Jag har bott i Nice. J'ai vécu à Nice.

Jag har bott, pluggat, jobbat och njutit av livet i Virginia/Washington, DC.

Jag gillar att gunga. Det är viktigt att hålla hårt i barnasinnet. (In Modena, Italia)

Absoluta drömyrket i livet vore definitivt att arbeta med gymnastik på heltid.

Men just nu söker jag något inom kommunikation, sociala medier och skrivande.

Publicerat - in English!

Skrivandet går lite på sparlåga här på Milon's Corner och det är mest för att det skrivs så mycket överallt annars. I skolan till exempel. I dag har jag glädjen (för mig själv i alla fall) att meddela att den första skoluppgiften jag skrev har blivit publicerad i skoltidningen. Min första publicerade engelska text läggs därmed till listan. Check!

Jag läser på Virginias största college -- till och med ett av landets största college -- med närmare 78,000 studenter och medarbetare. Med det i åtanke är det nog en rätt stor skara som kommer läsa det jag skrivit. Trevlig tanke tycker jag. Också trevligt att artikeln i fråga hamnade på förstasidan. Jag har dessvärre inte hunnit plocka upp ett tryckt ex, men kollar in den på webben tills vidare. Gör det du också!

Publicera mera!

För några månader sedan skickade jag in ett bidrag till en novelltävling. Jag vann inte. Inte heller kom jag tvåa eller trea. Synd för mig, för vad jag minns var det ganska fina priser. Men ett litet pris lyckades jag ändå kamma hem, då mitt var med bland de fyrtiotal bidrag som blev utvalda att tryckas i en bok. Stereotyper heter samlingen och finns att beställa på adlibris.

Det är det tredje som publiceras för Milons del i år. Rätt rejäl ökning jämfört med tidigare år och precis lika roligt var det denna gång som de två gångerna innan. Publicera mera är vad jag vill göra. Men då måste jag också producera mera. Tro det eller ej, men jag har mina små projekt på gång. Hjärnkontoret är alltid på G. Vänta ni, så ska ni få se!

Milon publicerad!

I går gick jag förbi Pressbyrån. Plockade upp senaste MåBra och bläddrade fram till månadens gäst. Det jag fann är något jag verkligen kan vänja mig vid! Kanske inte att se mig själv på en så stor bild, men att veta att det jag skrivit är något som kan läsas av fler än bara en handfull känns sannerligen väldigt festligt.

Detta vill jag göra. Skriva för mig. Skriva för andra. Skriva för livet!

Rätt hett!

Det hetaste just nu hittar ni på Pupill förlags hemsida. Texter och bilder i en HET samling, alldeles gratis att ladda ner. Den som är lite observant kan nog hitta ett bekant namn bland skribenterna. Hint - undertecknad! Och jag kan berätta för er, att mitt heta bidrag är tillägnat min bästis.

"If you want a tan, you have to stick to the plan, Stan!"

Vad väntar du på? Klicka vidare och ladda hem!