Kvällspromenad på min gata i stan.

Arlington, Va., USA

2011-08-29

Hon är i landet där folk tackar.

Man kan undra vad bloggredaktionen har för sig i dessa dagar. Eller så gör man inte det, det är valfritt. Men jag kan i alla fall meddela att jag (som ju är bloggredaktionen) befinner mig i ett land som på många sätt faller mig i smaken. Kommer du, trogen läsare, ihåg att jag redan gjort klart att jag är tjejen som tackar? För det ena och det andra, stort och smått. Helst smått faktiskt.

Detta stora land, dessa Förenade Stater av Amerika, är landet där folk tackar. Jag är inte ensam längre. Och jag gillar det. Här får jag lika många tack tillbaka som tack jag ger. Det tycker jag är trevligt.

Häromdagen hörde jag till och med en man säga "Thank you, I appreciate that" till en kvinna som höll upp dörren för honom. Tala om att tala från hjärtat. För det är ju precis så det är och så jag känner. Jag uppskattar när folk gör min vardag lite, lite mer bekväm om det så bara handlar om att hålla upp dörren.

I USA finns många dörrar att öppna och utforska. Det tackar jag för. Och jag tackar dem som öppnar dem för mig.

Fotograf: Emma Lidell

Lev i din vardag.

För en språknörd är det så klart roligt att kunna många språk. Inte bara för att det betyder större kommunikationsmöjligheter och mer grammatik att grotta ner sig i, utan för att man också som flerspråkig har möjligheten att plocka ut det bästa (som enligt talesättet sägs vara russinen, men enligt Milon nog skulle vara chokladen) ur kakan.

Låt mig ge ett exempel som jag kom att tänka på häromdagen: svenskans vardagsrum och engelskans livingroom. Om man kopplar ihop de två betydelserna och mixar ihop dem till en svengelsk liten smet får man den bästa möjliga kombinationen för vad detta rum bör vara, tycker jag.

Svenskans vardag anger att det är i detta rum som vardagen ska pågå medan engelskans rum understryker att det är här du ska leva. Låt oss slå ihop dessa ord och bestämma att du i detta rum ska leva i vardagen. Svårt att förklara briljansen för en person som inte talar både engelska och svenska, men för alla oss som gör det: är det inte briljant?!

Så här ser vardagsrummet ut i mitt nya hem. Och här, kan jag lova, här lever vi i allra högsta grad. Och riktigt gott också.

Milon on the go.

Jag hänvisar er för tillfället HIT för mer läsning. 

Vi hörs snart igen. Jag har som vanligt massor med tankar kring det ena och det andra, som vandrar runt i mitt lilla huvud och vill komma ut som skrivna ord. Tills dess: Känn kärlek och satsa på era drömmar. Det gör jag. Och jag kan inte tänka mig hur jag skulle kunna känna mig lyckligare och mer förväntansfull än vad jag gör i detta nu.

På vift i ett lyckorus.

Milon som i Milon's Corner har varit på vift. Uppe i norr bland släkt och vänner. Omgiven av kärlek och allmänna lyckorus. En annan dag, när undertecknad inte blivit blixtinkallad att jobba (så omotiverande efter en så här magisk vecka), kanske det kommer en berättelse eller två om Bröllop i Norr!

Tills dess, ta hand om varandra. Ge varandra kärlek. Och förresten kan jag meddela att klanen Bergström utan tvekan skulle kunna starta ett eventbolag om alla andra karriärer går åt skogen. Systrar, bröder och allihop - ni är oslagbara.

Milon hjärta sommarkvällar.

Så som man vet att man är i Norrland:

Efter en kväll på uteservering med vänner slår man direkt igång stjärtvärmen i förarsätet när man sätter sig i bilen och ska köra hem. Åh, dessa ljuva, ljumma sommarnätter.

Nej, nu ska vi inte vara sådana. Norrlandskusten levererar. Sol, sol och sol!

Milon hjärta småstaden.

Så som man vet att man är i Holmsund:

När en katt springer över vägen och man måste tvärnita med bilen utbrister man utan att tänka:

- Men jävla Sally!

Man vet alltså vad katten heter. För det gör man i en småstad. Och det är precis det jag älskar med min hemstad.