Jag saknar skolan.

Ibland saknar jag att gå i skolan. Jag gillade det. När jag gick i första klass och var en liten plutt med page och blommiga tights längtade jag efter den dag jag också skulle få ta hem läxor. Mina äldre syskon gjorde ju sånt. Jag var så stolt över min läs- och skrivböcker och tyckte det var roligt att färglägga bokstäver, räkna ihop äpplen, sjunga engelska sånger och skriva efter frökens högläsning. Hela vägen igenom högstadiet älskade jag att lära mig. Jag gillade att repetera franska glosor, ta anteckningar, klura ut skillnaden mellan adverb och adjektiv och genom djupa forskningsprojekt (i sjunde klass kunde jag allt om Neptunus).

Gymnasiet var också bra, även om jag inte riktigt hade samma glöd. Jag var kanske lite mycket tonåring, med allt vad det innebär, men på min egen kammare gillade jag ändå skolarbetet. Särskilt engelskan och svenskan. Även franskan.

Universitetet var bra och jag drömmer lite nu och då om att komma tillbaka dit en vacker dag. Det trodde jag nog inte att jag skulle säga. Bilden här nedan är från min studietid i Washington DC. Jag minns så väl den dagen när jag satt på Busboys & Poets i Shirlington och skrev på en skoluppgift och tänkte att nu var det nog sista rycket för mig som student. Nu fick det vara nog. En termins praktik på M Street väntade och jag kände att det var perfekt läge att lägga studiehatten på hyllan.

Nu kan jag nog inte säga det helt säkert. Jag saknar skolan. Jag saknar det naturliga skrivandet som alltid följt med mig i skolan. Jag saknar att studera stilgrepp, tekniker, meningsbyggnader och alla små, små beståndsdelar i det vi kallar språk. Givetvis har jag helt glömt bort pluggångesten. När jag tänker att jag en dag skulle vilja sitta i skolbänken igen är det bara en fin och romantisk bild jag har framför mig.

Ja. Den som lever får se.

Vems år är egentligen 2014?

Är det ditt år i år? Det känns kanske lite så? Men jag tror inte det. Det är då inte mitt, det vet jag.

På nyårsaftonen gick jag och mitt sällskap upp på ett berg för att skåla in 2014 och kolla på fyrverkerier som skulle lysa upp hela staden, och kanske en ge ljus åt väg för ett nytt och fint år. Det sprättades skumpakorkar, sköts raketer och skålades. Och så gavs det löften. Det pratades om förhoppningar och förväntningar. Det bestämdes att "Det här är mitt år alltså."

Men jag vet inte jag. Jag tror faktiskt inte att 2014 är mitt år. Jag råkar faktiskt veta att 2014 är bäbisarnas år. Ja, en var så pass nyfiken så han tittade ut som ett fyrverkeri de sista timmarna under 2013, men de andra två väntar vi fortfarande på. 2014 blir deras år. Hade jag varit religiös hade jag kallat det en välsignelse. En riktigt fin gåva är vad det är.

Jag ger mitt 2014 till bäbisarna. Jag har inte så mycket jag är sugen på att hämta till mig själv just nu ändå. Det får bli vad det blir för en 27-going-on-28 års del. De nya förmågorna känns så himla mycket viktigare. Om det hade funnits någon sådant hade jag tagit faster- och mosterledigt. Minst ett år. Typ hela 2014.

Gott nytt!

Givetvis fick 2013 års pepparkakshus symbolisera det som komma skall.

Nyårskrönikan?

Man gör det per automatik när året tar slut och ett nytt tar vid. Börjar fundera på det som varit. Det som var bra, det som var skit. Diverse mål och om man tog sig dit. När jag på nyårsaftonen skulle försöka utvärdera 2013 kunde jag inte riktigt bestämma mig vad det var för typ av år. Men jag tror det var ganska bra på många plan.

Det finns väl ungefär tre kategorier som tar upp det mesta av min tid: jobb, träning och att resa runt och kolla läget. Jag skulle sammanfatta 2013 ungefär som följer.

Jobb: Inledde med mässjobb i Norge, fick göra rolig fotoresa till Florens, vara med och förnya marknadsstrategin och göra ett helt omtag på utbildningskatalogen, göra studiebesök i Schweiz, styra upp spontana event (på höstkanten lades grunden till Team Event) och det absolut, absolut, absolut roligaste av allt – bygga en ny hemsida helt från scratch, jobbade dag och natt halva december, men det var så himla värt och så himla kul!

Resor: Förutom redan nämnda jobbresor, annat jobbrelaterat flängande runt om till städer i Sverige, mindre utflykter och två fantastiska semesteromgångar i Norrland, spenderade jag påsken med att vandra runt halva Paris med en av mina bästa vänner, jag läste italienska en vecka i Milano (vilket för övrigt var en av de bästa resorna jag någonsin gjort), och med en annan bästis tog jag en dag en tur med färjan till Fredrikshamn för att ligga på playan och en senare spenderade vi en helg i Oslo med gamla, goda vänner.

Träning: Sprang ett Vårrus i regn med en Balett i bakistillstånd efter en helg festivalande, Sprang 21 (tjugoenohmygodsålångt) kilometer i mitt livs första Göteborgsvarv, sprang Midnattsloppet en mil i en låda utklädd till en berg-och-dalbana med mina 305 girls (så klart), upptäckte Fysikens bästa pass i Funktionell Träning på tisdagar, tränade kidsen och fick se många första flickisar, överslag och volter, yogade för lite och gick första halvan av året med vätskefyllt knä och andra halvan med trasig axel efter en viss skottkärregångsincident.

2013 i tre övergripande kategorier. Inte så illa. 2014 är jag peppad på ännu mer webbjobb, vill verkligen resa till USA igen och ska se till att laga både knä och axel för att vara i form att springa Göteborgsvarvet på 2 timmar eller mindre. 

Då kör vi!