SkrivPuff: Om händer.

De bar brickor, servade andra, plockade och diskade. Under kriget lade de om sår, tog hand om skadade, helade och hjälpte. De satte potatis. Plockade dem, skalade och serverade till man, barn och barnbarn. De rörde omsorgsfullt i den krämiga brunsåsen. De slevade upp tomtegröt var morgon. De tråcklade, klippte, mätte. Lappade de slitnaste farmarbyxor. Broderade de vackraste brudklänningar. Vände blad i Året Runt. Sov sedan tungt.

De var krokiga av livets hårda skola och reumatismens hårda dom. Av den senare också ofta frusna. Men helt perfekta och varma av hjärtats kärlek. Rynkiga, men alltid ack så lena och mjuka.

De höll alltid ett stadigt och kärleksfullt grepp om mina. När jag satt där bredvid i soffan, vid matbordet, vid den öppna spisen, på kanten av sjukhussängen. Höll hårt. Ofta lite gungande. Stöttade. Lyssnade. Berättade. Vinkade när vi sa hej då.

Farmor Singa. Vad jag saknar dig ibland. Dina händer i mina.