Det är nästan aldrig någon annan i bastun på mitt gym. Inte prick när jag är där i alla fall. Det gläder mig, ska jag säga. Inte för att jag är pryd och obekväm med tanken på att svettas naken med okändisar, men i bastun mediterar jag gärna solo ändå. Och så behöver jag inte ägna en tanke på att andra motionärer kanske inte delar mitt finska blod och förkärleken att basta varmt. Mycket löulu ska det vara. Ordet löulu vet jag för övrigt inte riktigt hur man stavar, eller vad det egentligen riktigt betyder. Är det själva bastandet eller bara vattenkastandet? Jag får be att återkomma i frågan. Kanske konsultera min mamma, kanske leka språkforskare på egen hand.
I bastun är livet hur som helst så himla fint. Gärna varmt. Gärna solo. Det är klart att det inte står upp mot en vedeldad vid Kvarken, men en helt vanlig gymbastu här i mina kvarter är faktiskt en sådan grej som gör min vardag så himla lyxig.
Jag ska erkänna, att ibland tränar jag bara för att få sätta mig i bastun efteråt. Helt ensam.
 |
| Klassisk Post Sauna Pose vid den där vedeldade vid Kvarken. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar