Yogagrejen – som en liten present.

Att gå på ett yogapass är ungefär som att ge sig själv ett litet paket. Att unna sig något så där mitt i veckan, eller efter en lång jobbdag, eller som en helglyx. När man sedan sitter i bastun efteråt känner man sig rent utav bortskämd. Då kan livet inte vara så mycket bättre. På bastulaven, efter yogamattan, finns verkligen inga problem. I alla fall inte några som är värda att slösa energi på just då.

Många tror att yoga inte är deras grej. De är ju stela och osmidiga och inte alls särskilt intresserade av att stretcha och flumma runt. Men då har man nog inte riktigt hängt med på grejen. Det är inte en förutsättning att vara vig och spänstig för att få sätta sig på en yogamatta. Det är inte heller det man tränar. 

Man tränar på att ta hand om sig själv och sitt inre. Man lär sig andas, ta kontroll över något som enkelt som att dra in syre och energi – och blåsa ut mörker och sådant som skräpar. Man lär sig ta ett grepp om sina tankar och styr med dem in kroppen i positioner som frigör stress och smärta. Att vara vig är inget krav, det är ett resultat och ett kvitto på att man hittat något inom sig. 

Man blir mjuk i hjärta, själ och leder. Det tycker jag är en fin present att ge sig själv lite nu och då. Mitt i veckan, i stressiga tider, under en helg – eller helst jämt och ständigt.