Om en månad.

Klockan tickar snabbt under mina arbetsdagar. Lite snabbare än vad jag tycker känns rimligt ibland. När det nu och då slår mig hur snabbt det går höjs pulsen några steg och det tickar på fort även där. Men ändå känns det helt okej. Och på något sätt rätt behagligt. 

Jag är ingen höstperson, mörker har väl ingen strålande effekt på mig (hur skulle det kunna?) och jag gillar att ta god tid på mig att prestera och leverera. Det är inte riktigt många rätt just nu, men ändå känns allt så bra.

Det bor en höstmysig känsla i min kropp och jag smyger runt en stark längtan till jul och allt det fina det har med sig. Jag längtar efter syskon och särskilt deras barn. Om bara en månad sitter vi alla där tillsammans och har det som bäst. 

Jag vill att tiden ska gå fort, men samtidigt skulle jag önska att klockan tickade något långsammare, några veckor nu framöver. Jag vill ta vara på känslan (och hinna prestera och leverera).