SkrivPuff: Om muskler.

Muskler. Det är min favorit med kroppen. Somliga gillar glittrande ögon, flygande hårsvall, fylliga läppar, mulliga rumpor, knotiga axlar eller ben slanka som pinnar. Jag, jag gillar muskler. Vältränade, omhändertagna och väl använda muskler. Det är inte bara det visuella med muskler som tilltalar mig. Det är allt de kan göra. Det är allt de gör. De är bara så himla häftiga.

Mina muskler ger mig styrka att stå, gå, hänga, klättra, stödja, hoppa, studsa. Allt sådant som gör mig glad och och pirrig i kroppen. I hela mitt liv har jag ägnat mycket tid åt att vårda mina muskler. Ge dem den träning och kärlek de behöver för att jag ska kunna använda dem så som jag vill.

De har hjälpt mig stå på händer. De har hjälpt mig hjula. De har hjälpt mig göra så galna saker som att springa i full karriär och sedan kasta mig bakåt utan att egentligen riktigt se vart det bär hän. Men de har skött jobbet (ibland hela jobbet när tekniken sviktat) – de har spänt ifrån i axlarna, de har hållit min kropp i en rät linje, de har hjälpt mig stämma i landningen och fått upp mig på fötter. Och de har belönat mig med ett rus av endorfiner och energi.

Jag gillar mina muskler och jag har lovat dyrt och heligt att för alltid och alltid ta väl hand om dem. Det är ett ömsesidigt förstående. Jag behöver dem och deras tjänster för att känna mig glad. De behöver min omtanke för att behålla sin spänst och inte stelna ihop. Så jobbar vi. Häftigt är vad det är.

Allmänt mål med livet: In i det sista vill jag kunna stå på händer.