He av TV:n innan du börjar läsa.

Född norrlänning reagerar jag inte om någon frågar mig var jag hedde det ena eller det andra. Det finns dock de som inte riktigt förstår mig när jag använder detta he, som det heter i grundform, lösryckt, men nästan 7 300 Facebookanvändare (ett antal som ständigt ökar) är helt på min sida. De har nämligen gått med i gruppen ”He – Sveriges mest användbara verb”.

I Wikipedias ordbok, Wiktionary, kan vi läsa att he är ett norrländskt verb som har sitt ursprung i verbet häva, vilket i sin tur kommer från fornnordiskans hefja. När man talar om detta verb är det värt att påpeka att det är ett talspråkligt ord som knappast används i sakprosa fastän det återfinns inom många olika sociolekter i norra Sverige. Det verkar däremot inte som att he användas alls inom de sydliga dialekterna. Ordet har tappat sin grundbetydelse och har idag alltså inget att göra med verbet häva. Där norrlänningen säger he skulle sydsvensken förmodligen använda sig av ett verb som sätta, ställa, lägga eller placera. Man skulle kunna tänka sig att he motsvarar det engelska verbet put eller för den som kan franska, mettre.

Eftersom vi har att gör med ett dialektalt ord finns det inga bestämda regler för hur he ska böjas. De flesta he-användare är dock ganska överens om hur mönstret ser ut, men det förekommer en del variationer, som noteras i tabellen nedan. Det är givetvis möjligt att det förekommer även andra varianter än vad som redovisas här, men låt oss säga att det finns ett ”standardmönster” och en tydlig variation:

	Infinitiv	Presens	Imperfekt	Supinum	Imperativ
”standard”	he	her	hedde	hett	He!
variation	he	he	hedd	hedd	He!

Du räcker till.

"Det enda du behöver här i livet är 

okunnighet och självförtroende 

och framgången är given"

- Mark Twain

För dig som vill ha koll.

Följ min blogg med bloglovin!

Frankrike och Baguetterna.

Det sägs att fransmännen äter ungefär 3 400 000 baguetter per år. I tiderna kring den Franska Revolutionen skulle alla, fattig som rik, kunna äta detta jämlikhetens bröd: baguetten. Napoleon bestämde att en perfekt baguette skulle vara 40 cm lång och väga 300 gram. Idag har längden utökats till det dubbla, men vikten är densamma.

För den vidskepliga kan jag meddela att man helst ska undvika att lägga sin baguette upp och ned eftersom de bröd som låg upp och ned hos en bagare under guillotines storhetstid var avsedda för bödlarna. Alla skulle enligt principen kunna äta samma bröd, men ingen bagare var nöjd över att måsta servera en bödel så i protest vände man på bröden när man lade ner dem.

När jag bodde i Nice hade jag ett litet bageri nere på hörnet - precis så som man tror att det ska vara när man bor i Frankrike - och där köpte jag många baguetter. Tack och lov såg jag inte en enda som låg upp och ned! Det är verkligen som det sägs, är man i Frankrike ska man äta baguetter. Helst på morgonen. Fram emot lunch börjar de redan bli lite torra och hårda. En baguette ska köpas på ett bageri och ätas färsk. Antingen au naturel eller kanske med lite ost.

För den konstintresserade i Nice.

Musée Matisse.
Monsieur Henri Matisse, 1869-1954, var en tidig modernist som influerats av sina många, många resor världen över, något man kan se i hans målningar. Muséet bjuder på en konstnärlig resa mellan väldigt olika stilar och upplevelsen gör sig nog bäst om man tar Monsieur Matisse på orden; "Il faut regarder toute la vie avec des yeux d'enfants". Fritt översatt till att man måste se livet genom ett barns ögon. Om man har ork i benen är det verkligen värt en promenad till muséet genom området Cimiez, som är fullt av vackra byggnader. Se även till att ha tid att strosa i trädgården utanför.

Musée Masséna 
1898 lät Victor Masséna, sonson till Jean-André Masséna även kallad "the Dear Child of Victory", resa en byggnad i modern italiensk stil längs strandpromenaden i Nice. Byggnaden kom att bli Musée Masséna och är helt klart värt ett besök. Den danske arkitekten Hans-Georg Tersling, som med all rätt ansågs som en av de främsta under La Belle Epoque (1890-1914), ligger bakom projektet - en riktigt maffig byggnad med helt otrolig insida. Vackrast av allt är den jättestora salen med en veranda ut mot den fina trädgården och med Medelhavet som fondvägg. Fint, helt enkelt jättefint.

Musée National Marc Chagall.
Detta museum ser inte ut att vara mycket för världen, men låt inte utsidan skrämma dig. Det här är en bunkerliknande grå byggnad som står i enorm kontrast till dess innehåll: surrealistiska och expressionistiska, färgsprakande verk av Marc Chagall (född i Vitryssland 1887, död i Saint Paul, Frankrike 1985). Se till att ha gott om tid när du är här så du i lugn och ro kan ta till dig alla intryck. Och kanske hinna handla en magnet med Chagall-tryck i souvenirshopen! 

Där som är hemma.

Att resa är inte alltid att resa bort. Ibland reser man också hem. När jag reser hem reser jag norrut. Där är vintern som vackrast och där kommer mitt hjärta alltid att känna sig hemma. I julas möttes jag av strålande sol, tjugo grader under nollsträcket och rimfrost på träden när jag klev ur planet. Det är Norrland när det är som bäst. 

Resor ger livet perspektiv. Även de resor som går hemåt.

Stilstudie - Farfar Götel.

Min farfar var en rolig man. Han samlade på spik och gamla skruvar, kunde allt om det svenska kungahusets historia och pratade ofta och mycket om sina upplevelser från kriget. Han lärde oss att råttor var farliga djur och att man kunde skrämma bort vargen med gamla cd-skivor.

Vi lade ofta patiens, farfar och jag. Han tyckte jag var kvick i fingrarna och lät mig ha hand om korten. Man kan nog säga att han var obotlig optimist när det gällde patiensen eftersom han konstant satt och mumlade "he gaaar nooog" på sin vackra finlandssvenska. När man kom till den punkt att det faktiskt inte gick att lägga fler kort påstod han att man fick blanda om lite, bara ingen såg. "Å tvåååan gåår. Å jecken gååår".

Som jag tidigare berättat var hans hörsel inte på topp, något som min två år yngre kusin uppenbarligen fick erfara. Så här skrev hon till mig angående minnet av mina farföräldrar:

"Åh Singa o Götel! Ja minns alltid då vi va mindre o ni kom o hälsa på till Vasa o ja skulle ringa till dem för att se om du var där men så hörde Götel aldrig va ja sa så ja slängde på luren o så fick pappa ringa pånytt."

Han kunde nog upplevas lite barsk. Hade ganska hård ton och pratade högt eftersom han själv ville höra allt han sa. Han var inget vidare på att kramas, men nog var han omtänksam och hade ett stort hjärta alltid! Han tyckte det var spännande att min syster hade en kompis från Filippinerna och han erbjöd min kompis ett par nya jeans när han såg hennes fransiga jeansshorts.

De som fick uppleva Farfar Götel ska känna sig lyckligt lottade.

Carpe Diem.

"Yesterday is history

Tomorrow is a mystery

Today is a gift,

that's why they call it present"

- Kung Fu Panda Wisdom

Bussigt.

Alltså, det här med kollektivtrafik, borde inte det vara en vetenskap? Kollektivtrafikvetenskap. Det är ju ett fenomen som heter duga. Det finns så mycket att fundera kring gällande kollektivtrafik så jag vet knappt var jag ska börja. Men jag börjar ändå. Och jag börjar med det här med att sitta bredvid en helt främmande människa mellan flera hållplatser och knappt veta hur människan ser ut!

Tänk dig in i följande. Du sitter på bussen, på fönsterplats och kanske kikar ut lite genom rutan. Ny passagerare kliver på och sätter sig bredvid dig. Har du tänkt på hur nära det egentligen är? Det är ju kroppskontaktnära! Men eftersom du satt och kikade ut lite genom rutan såg du inte riktigt personen som satte sig bredvid och hur ska du nu få reda på hur denne ser ut? Du kan ju inte vända dig nittio grader och stirra. Det vore väl hemskt konstigt? Kanske ännu lite konstigare att typ ta fram en fickspegel och försöka vinkla in personen i den.

Så där sitter ni och rör vid varandra, men du vet inte hur personen ser ut. Om du har tur finns det kanske läge att kika in människan när någon av er kliver av. Annars är ovissheten för alltid ett faktum. Åh, ljuva kollektivtrafikbeteende.

Från språknörden.

Plikttrogen. Innehåller inte det ordet kanske världens konstigaste konsonantkluster? K + T + T + R. Jag menar, hallå?!

Cannes kan.

Cannes, la France

2009-09-09

Måste man kunna ett ord exakt så som det ska vara?

Förra våren, innan jag skulle jag skriva en italienskatenta, var det någon som under ett lektionstillfälle frågade: "Måste man kunna ett ord exakt så som det ska vara?". Nej, visst, det går bra att stava eller böja ett ord fel. Du kanske tänkte rätt? 

Denna, i mitt tycke, mindre begåvade fråga fick mig att tänka på ett festligt tillfälle som styrker mitt argument att det är klart att rätt och fel spelar roll. Här handlar det om ett helt ord som blev helt fel.

Vi var på en fotbollsmatch. Det var extremt spännande. Vårt OGC Nice höll på att göra det omöjliga och vinna mot Lyon. Under en episod blev en av våra mannar, fotbollsmannar alltså, nermanglad. Vi var alla väldigt inne i matchen och blev så klart upprörda över detta. En av oss kände att han var tvungen att uttrycka sina känslor genom att säga något. (Inga namn nämns, men det kan sägas att personen i fråga är av italiensk härkomst.) 

Boulanger! skriker han upprört och vi övriga stannar till som frågetecken. Varför skriker han ut bagare bara så där utan anledning? Det är ingen som riktigt vet eller förstår. Kanske är han hungrig? Kanske är det någon slags långsökt förolämpning som är tänkt att sexuellt anspela på baguetter? Ingen av oss vet.

Nu fungerar ju kommunikation människor emellan så fiffigt så vi kan snabbt tänka till och förstå att han tänkte skrika boucher eftersom spelaren likt en slaktare kört över sin motståndare. Men inte kan man väl säga att det blev rätt? Nej, det tycker jag inte. Rätt och fel spelar givetvis roll. Fastän det inte handlar om liv eller död när vi talar om språk, spelar det roll! Så, ja, du måste kunna ett ord exakt så som det ska vara.

Dagens visdom från de Saint-Exupéry och räven.

Översättning Gunvor Bang, 2007:72-74.

- Ni är vackra men intetsägande, fortsatte han. Man kan inte ge sitt liv för er. Kanske skulle en vandrare som gick förbi min ros tro att den liknade er andra. Ändå är hon ensam mycket värdefullare än alla ni andra tillsammans, därför att det är henne som jag har vattnat. Därför att det är henne som jag har skyddat med en skärm. Därför att det är på henne jag har rensat bort insektslarver (förutom ett par stycken som skulle bli fjärilar). Därför att det är är henne som jag har hört beklaga sig eller skryta eller rentav tiga ibland. Därför att det är min ros.

[...]

- Människorna har glömt bort den enkla sanningen, sade räven. Men du får inte glömma den. Om du har tämjt något, fäst dig vid något, är du ansvarig för det för all framtid. Du har ansvar för din ros...

- Jag har ansvar för min ros... upprepade Lille prinsen för att inpränta det.

Poppy field!

Saint Paul de Vence.

Saint Paul de Vence, la France

2009-10-23

Nice. Quelle heure est-il?

Nice, la France

2009-08-30