Varför längtar du?

I kväll var jag och två kolleger inbjudna till smygpremiär av Magnus Den Store. Säga vad man vill om Mr Uggla, men vissa saker kan han och han kan dem jävligt bra. Det här med att slå huvudet på spiken är en sådan grej han är riktigt bra på.

När jag var blott, sju, åtta år bilade familjen Bergström ner till Italien. Det är en ganska lång bilresa från min hemstad. På vägen hem kände nog min far att han gärna ville komma fram, så han sträckkörde ända från Tyskland, genom hela Sverige, upp till vår norrländska skärgård. Det var ingen, förutom fadern tillika föraren, som orkade hålla sig vaken. Eller jo, faktiskt en liten en. Det var en liten lillasyster som satt med sin freestyle och storebrors kassettband med Magnus Uggla och tittade ut över landskapet. Och sjöng med i varenda ord i varenda låt från albumet "Alla får påsar". Jånni Balle, 4 sekunder, Trubaduren – 1:a gången. Jag kunde alla texter, men förstod inte så mycket vad de egentligen handlade om.

Men nu förstår jag. Jag förstår precis vad han menar. Och jag undrar varför jag längtade. Varför jag fortfarande längtar. Varför jag söker och söker och inte bara kan finna mig i det som är. Det går ju faktiskt så fort ändå.