Jag har rest och flängt. Norrut. Söderöver. Åt öst och åt väst. Aldrig varit en sådan som längtar hem eller inte riktigt trivts, men vid varje nytt möte inser jag mer och mer att det är dig jag vill ha. Det är dig jag behöver. Det är du som gör mig hel. Du värmer mig fastän du ger sken av att vara svalkande. Du lugnar ner mig även när du själv stormar som värst – ibland är det just det som är allra bäst.
Det är så mycket mer än en sång för mina öron. Det är ljuv musik för hela min själ.
Havets sjungande, gungade, porlande, sorlande. Det vill jag alltid lyssna till. Det vill jag alltid ha nära.
Nice, la Côte d'Azur, 2009-11-08. |
Vackert om havets sång - den vackraste
SvaraRaderaFint.
SvaraRaderaOtroligt vackert och precis som du kan framkalla! Kram
SvaraRaderaJa, bra.
SvaraRaderaBra perspektiv. Och vilken bild - färgerna.
SvaraRaderaVackert
SvaraRaderaBra.
SvaraRadera