Vårt hav.

Isarna var sedan ett par månader smälta uppe i Norrland. Den blomstertid var kommen. Både lusten och fägringen var stor. Vi packade ihop våra skolböcker en sista gång och nu skulle de få vila över sommaren. Resväskorna packades för ett sommarlov på ”Villan” – en sommarstuga kallas så i Finland. Ingen visste vad vi menade när vi sa att vi skulle åka till ”Villan”, men vi visste att vi var på väg mot vårt sommarparadis.

Mot hamnen och färjeterminalen gick den fullastade bilen. Förnödenheter för en sommar på en ö fick plats tillsammans med strandtofflor, baddräkter och en familj med tre barn. Det fjärde fick stanna hemma. Han var ju nästan 18 år nu. Den stora, vita färjan gled in mot kajen och de svallande vågorna glittrade i solen. Nästan som om de ville tala om att de förde något magiskt med sig. Och det gjorde de. När vi hade blivit vinkade ombord på bildäck var vi äntligen på väg. Till havets dansande rytm färdades vi över Kvarken. Vattnet skummade och svallade och lovade att ta oss dit vi ville.

Färjan gled in i den Österbottniska skärgården och Vasa skymtades från soldäck. Vi rullade bilen från bildäck till fastland och körde genom stan, bara en kort bit, för att ta oss till nästa hamn. Den lilla, lilla motorbåt som väntade var vår trognaste tjänare. Hon lastades med allt som bilen packats med. Den lilla motorn av märket Evinrude fälldes ner och än en gång gungade vi i takt med havets rytm. Vattenytan var i höjd med relingen och bräckta droppar stänkte på våra väskor, våra kläder, våra händer. Kalla droppar hälsade oss välkomna tillbaka. Välkomna hem.

Framme på Villan stod den vedeldade bastun redo. Efter kramar med släkt och vänner slängde vi våra kläder, gick in i värmen, fyllde bunkarna med vatten och skrubbade bort höstens, vinterns och vårens alla tröttsamheter. Lyckliga i sommarparadiset, med frihetskänsla och känsla av ledighet sprang vi sedan hela vägen ut på bryggan och kastade oss i det junikalla och uppfriskande havet.

Precis det hav vi simmade i förra året. Precis det hav vi längtat efter i flera månader. Precis det hav som återigen skulle gunga oss under en hel, magisk sommar.