Vår första dag i Barcelona, i juli 2008, hade varit underbar. Vi hade solat och badat och njutit av cava i den snygga och moderna lägenheten vi hyrde. Efter diverse tips tog vi oss ut på vår första semestermiddag på en restaurangen i området Raval. Det här tjuvryktet fick vatten på sin egen kvarn redan då, när servitören bad oss ta bort våra värdesaker från bordet och sedan pekade på en stor pitbull: "We have this guy in case of emergency."
Hunden behövde aldrig göra en utryckning och vi fortsatte sedan vår kväll med att kolla in staden och leta efter den perfekta mojiton. Några timmar senare gick vi hemåt och plötsligt försvinner två ur gruppen. Tanken slår oss att det kanske är farligt att springa efter dem in i en mörk gränd, men att inte splittra gruppen är ändå viktigare och vi börjar springa. Vi tror först att det rör sig om någon slags kidnappning, men inser sedan att vi springer efter en stulen väska. I en mörk gränd i Barcelona. I höga klackar.
Och som vi sprang. Klackarna klapprade mot kullerstenen och ikapp med våra hjärtan. Den här historien hade kunnat sluta hur som helst, men slutade faktiskt mitt på ett torg, där en grov dörrvakt stod och viftade med den väska vi sprang efter. Vi vet än i denna dag inte hur väskan hamnade där, så frågorna var många. Vem tog väskan från första början? Varför hade dörrvakten den? Och hur kunde vi springa så fort i så höga klackar?
Vi blev rätt försiktiga med väskor och annat efter detta och behövde inte tjuvjaga mer. Däremot blev vi vittnen åt en liknande händelse. Mitt på dagen såg vi en medelålders man, efter ett skrik av hans fru, sätta av i full karriär in i en gränd. Det är oklart hur deras historia slutade, men han hade i alla fall lite bättre skor än vad vi hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar