söndag 9 september 2012

SkrivPuff: Om att fly.

Tror att känslan kan leda vägen och blir den som inte vågar ta beslutet.
Då flyr jag.

Blundar in i det sista och blir den som står kvar i förtvivlan.
Då flyr jag.

Attackeras och slås ner när livet kommer ikapp och säger att det inte längre går.
Då flyr jag.

Kapitulerar för verklighetens bistra, cyniska förhållningssätt och erkänner mig besegrad.
Då flyr jag.

Kan inte acceptera hjärtskärande förändring och tål inte tanken på att vara kvar i sörjan av sörjande av något som en gång var. Men inte längre finns. Tittar, lyssnar, känner, känner igen och blir påmind och inget är som det varit. Fastän allt egentligen är samma. Blundar, stänger och packar en väska. Flyr. Helt enkelt. För det är precis så enkelt.

Kanske är det så det förblir. För att jag har satt det i system. Och känslomässiga, okontrollerade reaktioner som blivit till återkommande mönster är svåra att fly ifrån. Fastän man packat upp väskan med intentionen att verkligen stanna.

För det har jag.
Jag är trött på att fly.

2 kommentarer:

  1. En äkta flygare kan väl aldrig tappa sin längtan "dit" tänker jag. Tror att jaget är en sådan; en som längtar "dit" mer än ifrån. Bättre än motsatsen säkert, men ändå ett slags gissel. Artistens dilemma. Bra och berörande text.
    Tack själv!

    SvaraRadera
  2. En text som väcker väldigt mycket tankar, den är så existensiell.

    SvaraRadera