Ge att ge och så lite nötkräm på det.

Det är svårt att köpa julklappar till de som redan har så mycket. Och ibland kan det kännas överflödigt att köpa något till någon som likväl kan göra det själv, när som helst. Så i år gav jag bort att ge, via UNICEF.

Vidare vill jag posta detta blogginlägg för att hjälpa till att skänka nötkräm till de många barn som lever utan mat och vaccin och sådant som vi tar för givet. Kolla in UNNICEFs hemsida och se hur enkelt du också kan hjälpa till. Ja, det enda du behöver göra är att posta ett blogginlägg. Du behöver inte ens skriva texten själv om du inte orkar.

Orka hjälpa till. Det är fint att ge. Och roligt att rimma på något som känns viktigt.

"Mamma tyckte att jag skulle vara snäll
Köpa en kastrull till er nya induktionshäll
Visst, mamma, bra idé,
men ändå inte riktigt det jag ville ge

För det finaste av allt är inte att själv få
Det största är att ge åt alla de små

Precis som för era (och mina!) älskade två
Bör livet vara för alla att trivas och må

Den gåva ni nu får passar inte på er spis,
men jag hoppas att den kan bringa glädje på något sätt och vis

Varenda unge bör få chansen att växa,
lyssna på sagor om troll och en elak häxa

Vi ska vara lyckliga att vi har varandra
och jag hoppas att ni också uppskattar att hjälpa andra."

SkrivPuff: Om att lussa.

Det börjar med en liten tandlös sjuåring med page och pannlugg. Den grå katten Romeo under armen och ett elektriskt ljus i handen. Glittret på sne och mungiporna upp i öronen. En storebror som har satt en strut på sin nyvakna frisyr och gömmer trötta ögon under runda glasögon. På den röda brickan med guldstjärnor ligger lussebullar och pepparkakor. "Midnatt råder" är favoriten och vi kryper ner i sängen bredvid en sömndrucken pappa.

Sedan är det årskurs sex och vi elever lyser upp byns ålderdomshem såväl som skolgympasalen. Håret har växt ut och favoritlåten är numera "Jul, jul, strålande jul" eftersom undertecknad har anförtrotts med ett soloparti. På manschetten står dikten som ska läsas.

Tre år senare, årskurs nio. Undertecknad är Lucia och har sovit i flätor för att få lite lockigt hår. Kören har gemensamt beslutat att Lucian inte ska sjunga, vilket undertecknad tycker är tråkigt. Tåget går till historien som något av ett kaos och valet av skolledningen att placera det i matsalen är starkt kritiserat.

Och så är vi här. Anno 2011. I Washington D.C. Samma lucialinne som sist och sångerna sitter i ryggmärgen. Slitet hår och trötta ögon efter mycket plugg och socialt umgänge. Ändå tyckte undertecknad att ett luciatåg skulle få platsa in på schemat. Och det har varit så himla roligt. Ett hopplock av svenska flickor som alla tycker att Luciatraditionen är värd att ta med ut i världen har spridit ljus och stämsång lite överallt senaste veckorna.

I kväll tar vi ton på Svenska Ambassaden inför Ambassadören och hans vänner och i morgon kväll väntar försvaret. Vi hoppas på fortsatt glada miner och mysig stämning, på självaste Luciadagen. Där ljuset är, där är det jul.

SkrivPuff: Om att flyga.

"Cabin crew, arm slides, cross check and report."

Och så börjar det stora fortskaffningsmedlet att röra på sig. Fortare och fortare. Lyfter och styr. Jag har aldrig varit vidare flygrädd, men det pirrar alltid lite i magen och jag tänker på ord från en pilot jag en gång kände. Captain Kambanellas sa en gång till mig "there is nothing dangerous about flying."

Men att använda absoluta ord som ingenting ska vi vara försiktiga med. För är det inte så, att ofta när vi är ute och flyger har vi egentligen ingen aning om vart vi är på väg. Vi vet inte vilka äventyr som väntar. Vi vet inte hur det hela ska bli.

Jag far och flyger. Ensam som en fågel. Tillsammans med andra i stora flygplan. Mot nya marker att upptäcka. Ser livet från ett annat perspektiv. Allt som är välbekant blir till små, små prickar. Höga toppar och djupa dalar är ingenting där jag färdas bland molnen. Jag sluter ögonen när det blir turbulens och när jag andas mina djupaste andetag vet jag att han har rätt. Det finns inget farligt med att flyga.

Om jag vill kan jag alltid flyga hem. Jag har en trygghet få förunnad.

"Cabin crew, disarm slides, cross check and report."

Vi ses om två veckor, Umeå.

I morgon ska jag börja igen.

Det är natt i Virginia.
Jag fastnade i arkivet.
Jag saknar SkrivPuffandet.
I morgon ska jag börja igen.

Men först ska jag sova några timmar.